söndag 2 augusti 2009

to cool to waste a sunny day

sunny sunday mitt nya kall
Vad kan man göra en ledig söndag, allt utom alltför materialistiska saker, i alla fall om man är i Arvika, för här helgar vi sabbaten, åtminstone den kristna
Jag kände mig lite europeisk, så jag gick förbi geschäften på hörnet och köpte mig en söndagstidning. Tidningsleverantören hade bestämt att det inte skulle vara DN, därför blev det heller ingen dagens nyheter, tog med den och satte mig på en uteservering med en kopp kaffe.
Det var jag och världen. Sen fick jag en väldig lust att pränta ner saker på papper, så det gjorde jag. Allt möjligt mellan himmel och jord. Gick vidare när de stängde vid fyra, satte mig i parken och telefonerade lite över Sverige. Vissa var för viktiga för att svara, andra för upptagna för att prata, några hade just den lilla stunden över för ett samtal om vitt och brett.
Sen gick jag upp till Tingshuset och slog upp min macbook, bombarderades med funderingar om hur det ska gå i England. Även funderingar om det inte vore fint för de att söka själva. Jag tror vi har skapat en trend, vi föregångare. Genom att visa vägen och visa att det går.
Det går alldeles utmärkt att tänka lite outside the box.
Två av tre Lilla Akademiare som jag har pratat med på sistone funderade starkt på om inte London vore något för dem. Det tycker jag de gör rätt i. Tänka stort och göra större!
Hör bara på Christian Lindbergs beskrivning i sommar i P1, vad han som sjuttonåring fick som svar på - hur blir man dirigent? Jag vet inte vad herrarna på sina höga hästar hade föreslagit exakt, men något i stil med - Jo, det är mycket svårt. Först ska man vara virtuos på ett instrument, och gärna pianist, sen ska man vara både pedagog och instrumentlärare, sen en kandidat i teori och harmonik. Seen, kan man möjligtvis börja tänka på en dirigentutbildning.
Vem kan någonsin klara sig igenom det nätet av hinder som vi sätter upp?
Vill man något här i världen så är det i alla fall ingen idé att vänta på att någon ska komma och visa en vägen, det är ett som är säkert.
Lika bra att han gick sin egen väg och bestämde sig för att ta trombonen till nya höjder - göra den lika virtuos som en violin.

1 kommentar:

maja sa...

ey det låter härligt och london det är andra bullar det men andra bullar smakar också prima kan man nog säga! nu ska jag börja blogga på min gamla blogg igen, vad tycks om nya designen??

ska också vara lite kontinental i uppsala tror jag.
Puss&kram