onsdag 5 januari 2011

underhållningsvärdet i och tjusningen med att ha packat mameluckerna


Kan inte sova.
Vet inte hur jag skulle beskriva min dygnsrytm just nu.
Tiden är lite ur led.

Igår, idag, imorse heter det nog, för några timmar sedan iaf, så stängde jag igen mina väskor. Det som inte är med nu får antingen åka i handbagaget eller inte alls.
När jag inte kunde somna så låg jag istället här och fnissade åt att jag i alla fall inte glömt mameluckerna. Vem vet, de kanske blir 2011 års mest användbara plagg.
Sen tänker jag på små dvärgar, smider planer och ser fram emot att komma iväg.
Avfärd, imorgon (det vill säga idag) kl 12 tänkte jag.
Några timmar i Stockholm och sen åka hem till världens bästa Bahareh för övernattning och vem vet vad som kan hända. Tillbaka in till Stockholm C för morgontåget mot Köpenhamn och världen.
Ungefär 1 timmes marginal nere i Köpenhamn, obligatoriskt wienerbröd och morsning på Tivoli sedan tåget mot Esbjerg.
Där avgår båten runt klockan sex över det stora vattnet till det främmande landet.
18 timmar ska vi klara, jag, all packning och kontrabasen, sjögång inberäknad.
Torsdag blir fredag, båten lägger till i Harwich, om den inte ändrat rutt och får för sig att åka till Chile - då tar det nog lite längre innan vi är framme, därifrån tåget in till London Liverpool street och en spännande resa med lite för mkt packning fram till mitt nya hem, på en gata nära till Portabello Road.
På måndag väntar första kontrabaslektionen på seriöst evigheter och efter det finns ingen återvändo. Full fart framåt.

MEN även om jag är vaken när jag borde sova, så är jag det med ett leende på läpparna. För första gången på ungefär evigheter. Ska inte det här gå det?

2 kommentarer:

Karin sa...

haha, ja da far vi hoppas det gick bra med allt. och man kan ju alltid hoppas att OM vaskan aker via chile sa kanske det finns en vanlig chileansk tull-gubbe som smyger i lite nyodlat kaffe, eller choklad eller kanske en lama-ulls-filt som kompensation? hoppas gar! :)

Pausfogel sa...

Åh, jag svarade aldrig på din fina kommentar - men jag blev väldigt förhoppningsfull när jag insåg att jag kanske kunde få en lamaullsponcho som du skriver som kompensation - that's the style. Fast först tänkte jag, Karin, jag Karin? Vem Karin, men det var en ny Karin. Hej Karin!