Ode till en telefon.

Mossan hittade min telefon ute bland tomaterna. Jag hade inte ens hunnit vara där innan telefonen försvann strax efter att jag kom tillbaka från London/Arvika. Senast jag såg min telefon var den i min säng eller möjligtvis i köket... Hur sjutton hamnade den då ute på verandan bland tomaterna?

Två veckor och ett antal skurar senare kan jag konstatera att den inte duger så mycket till, min sedan tidigare ganska ofunktionella telefon. Vi hade någon slags hatkärleks-relation; sms-funktionen var väldigt seg (som det är med samsungtelefoner) vikbarhetens baksida är att skärmen slutade fungera - utom när den var minimalt öppen - dock inte för lite då allting stängdes ner = inte så kul att läsa/skriva sms, hitta kontakter i telefonboken osv. Men den var fin ändå. När jag köpte den av en kompis (efter att ha tappat min gamla telefon ur tappa-telefonbyxorna) så var där en massa bilder på kor i den. Sen träffade jag Linda som hade en precis lika, det var fräna tider det.

Nu är den förpassad till himlen, jag vågar inte stoppa i telefonladdaren i en telefon räddad ur sjönöd (man ser vattnet rinna i den lilla skärmen som ett vattenpass och batteriskruvarna hade börjat rosta). Jag kan vara glad över att jag har min telefonbok i pappersformat och har hittat alla möjligas användbara nummer när jag städat mitt rum.