... als wäre ich Superman!

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad, inte hur, jag skriver!

När min polare* Philip avhandlande av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska inte väl stå före det. Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

"Det är väl inte du som skulle vara ("jag vore"!?!!) tacksam utan de som ska vara tacksamma - du tycker det skulle vara trevligt."

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!

– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon faktiskt kunde spela så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

* polare och polare, i det här fallet beskrivning av en person jag inte träffat, men som

jag haft ett visst samröre (olämplig samverkan?) med ändå - internet luckrar upp definitionerna.

Han kommer trots allt från Värmland.