I morse och av någon anledning, dagen innan idag så har jag stigit upp kristligt tidigt. Eller om jag verkligen steg upp igår, därom tvista det lärde, det är en tolkningsfråga. Men idag i alla fall, så var jag uppe med ottan - redan innan mamma hade gått till jobbet.
Det kan man ju tycka är bra. Men hunden tyckte faktiskt inte alls det var bra.
Hon har tagit som vana att gå in till mig när hon fått sin mat på vardagmorgnarna - mamma ska ändå gå till jobbet och det blir inte roligare än mamma kommer ner, de går ut och hon får sin mat. Varför inte ta lite extra sovmorgon i lilla vargens lya? Mamma har sagt åt henne att hon ska vakta på mig.
- I morse, i alla fall, så skulle jag då till tandläkaren. Det här med att sakta men säkert slipa ner sina tänder/ha spända käkar ständigt och jämt känns inte så attraktivt (om man inte är lagd åt det hållet vill säga ...). Hon, hunden, tittar bekymrat på mig när jag sätter mig upp i sängen.
Ska det verkligen vara såhär? Du ska ju inte vara vaken redan, definitivt inte stiga upp.
Hon förlåter mig inte riktigt förrän jag frågar om hon ska följa med och åka bil.
Ni skulle sett glädjeskutten när hon studsar ut genom dörren, snabbt pilar över gården och ställer sig och tjuter lite av entusiasm framför garagedörren.
Mhm!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar