Sånger ur jorden.

Gymnasiet.

Fredagar, repetition med sinfoniettan mellan åtta och kvart i tio.

Ibland var det enda anledningen att stiga upp på morgonen.

Orkestern, tyskan, orgellektionerna, musikteorin.

Det fick iväg mig tis-fredag åtminstone.

Klockan tio en fredag under första terminen i ettan

Det var Musikanalys på schemat och Mark spelade för oss Karin Rehnqvists

Sånger ur jorden för diskantkör. De trollband mig! Texten, det öppna ljudet av acapellakör.

Var inte rädd för mörkret och Natt över jorden

två dikter av Erik Blomberg.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

---

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg