mäkta fint

Vad var det här för fin dag egentligen?

Ingen vanlig dag kan man tänka sig. Nej, ingen vanlig dag utan det var ju måndag!

Grymt!

Solen sken, fåglarna kvittrade och himlen var blå.

Den här veckan ska jag köpa en cykel. Sen ska jag susa fram genom staden som kanske inte kommer få heta Malmö så länge till (alternativt faktiskt inte gör det längre). Jag hittade nämligen nån månad gammal upplaga av Sydsvenskan där man på insändarsidan diskuterade just detta: namnet Malmös vara eller inte vara. Något i stil med att kanske döpa om den till Stockholm eller Göteborg, båda två väletablerade namn som därmed inte behöva satsa så mycket på marknadsföring. Alternativt något mer gangsterklingande; vad som från början startat diskussionen uppgavs inte, varför jag heller inte själv kan komma med en kreativ lösning på dilemmat. Jag tror dock att jag håller mig till Malmö tills vidare, så får vi väl uppdatera oss vad som har hänt de senaste månaderna.

Jag har sedan ett litet bekymmer. Jag tänkte nämligen ha slagit till på skor till min tusenfoting. Men nu har affären här nere på gatan tagit bort lappen och visningsexemplaren gällande försäljning av 1600 par skor styck-pris vid köp av alla, det suveräna priset, 25 kronor styck. Jag menar, det är inte ofta man kan göra ett sånt kap. 40 laxar är ju en lätt match när vi snackar kvalitativa skor till min tusenfoting - inklusive ombyte!

Men vi får väl se vad som händer. Det verkar som att butiken har utvecklats. De har fått upp en skylt, svart. Gjort sin, kanske första, affär - skorna. Jag menar 1600 par tar ju upp lite plats ändå - jag tror det är utveckling på G. Enligt den nya lappen de har satt upp med telefonnummer och allt är det bara att ringa "Vid mer information om butiken". Det känns bra - Så om ni, mina kära bloggläsare, har något uppslag till förslag på företagsverksamhet för det dammiga skyltfönstret, nu med ny svart skylt (och lapp) så är det bara hojta till; undertecknad förmedlar gärna telefonnummer!

OBS att det ej gäller överlåtande av butik ...

Dessutom har jag och Grodan träffat Elin och haft Arvika-häng här i Malmö. Mäkta fint med kaffe på Simpan och popcornkväll nere i gårdshuset; för visst visade det sig att Elins syster bodde på Grodans innergård mest bara av en slump sådär. Mäkta fint, som sagt.