!!! !! 111! Inbox X

Jag har känt mig lite vilsen på sistone, va.

Jag har engagerat lite människor i min omgivning i denna vildsinta jakt på mening.

Här kommer utdrag ur en mailkonversation med Krullet.

Men först lite bakgrund:

Det börjar med att jag i vanlig ordning skickar henne en länk

saxad ur det senaste på konsthistoriehimlen i mediaflödet.

Vi har gått igenom både misstankar om Mona-Lisas ev medicinska tillstånd. Konspirationsteorier om densamma.

Nu hade turen kommit till självaste Van Gogh, ni vet han med örat ...

Krullet skriver då som svar på ovanstående bland annat detta:

åh asså guuuuuu va gulligt av dej gumman <3

(Appendix till mitt förra mail:

den där historien om örat är typ inte ens sann...............!!

upprörande va)

Jag svarar:

Jag är skakad. Så förfärande. Vilket anstöt!

Jag har kommit på vad jag vill göra när jag blir stor.

Tänk om jag kunde få ta ett sabbatsår och bara leva
du vet
utan krav
utan att behöva bli något stort
gå hem, brodera lite osv

något skrivande kanske
tja det spelar kanske inte så stor roll

jag vill sjunga kör
och opera

det känns bra att veta att om inte mitt liv hade "turned out the way it did"

så hade jag haft en plan

jag vill nästan börja på folkis och hänga med skogsmästare
riktiga karla-karlar

fatta, det hade varit något för mig
jag vill dit!
KRAM

(förkortat med frihet)

Krullet svarar bland annat:

Jag ska tvätta ur inpackningen ur mitt förvånansvärt långa (ja, jag blir förvånad varje gång jag ser det haha) gyllene hår,

Jag fortsätter:

Jag tror inte du förstår.
Jag vill ha de där svettiga männen.
Nära hem.
Skogen.

Jag vill ha det. Så starkt. Så innerligt och kvävande.
Du hör ju själv, så illa är det. Det måste finnas någon slags kompromiss?

Krullet kommer till insikt och skriver:

Hm, jag fattar grejen nu när du säger det,

Kanske du kan få allt det där om bara några år? Och under tiden se det fina i ett urbant liv, moderna män som luktar Ralph Lauren-parfymer, har snygga kläder, pratar om sina känslor. Eller vad det nu är som folk dras till med storstäder haha.

Kvällens sista kommentar kommer från mig och lyder på ett ungefär:

De du kallar moderna män (i alla fall här) kännetecknas mest av en förmåga att ha skrynkliga kläder och en oförmåga att dra upp byxorna.

Här finns inte det jag vill ha.

Fortsättning följer, som väl är (kanske) inför stängda dörrar.

Detta var i alla fall ett sätt att spendera en fredagkväll.