onsdag 20 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
RSS
Inlägg
Kommentarer
Inlägg
Kommentarer
Att vara K
En blogg av Karin som stundom gästas av en och annan gästbloggare.
K som i kool, kontrabasist och kulturell. Musik, humanitet och estetik i en skön jargong. Allt från Monteverdi till gentlemän, onsdagar, om livet i skogen och för tillfället inte så mycket från världen.
K som i kan själv, karismatisk och lidelsefull (även fast det sista inte börjar på K). Det kan tänkas komma små mer eller mindre tänkvärda, oväntade betraktelser från England och musikens häpnadsväckande och djupa mysterier.
Krullet: "Det här är knäppt men kul. höhö."
3 kommentarer:
jag tror inte det blir nån festival för mig i år. för jag orkar inte betala mig in och inte jobba mig in. Kanske, kanske att jag åker på Arvika ändå, om jag får nåt enkelt jobb som inte är ansträngande. Annars sitter jag hemma och läser recensionerna istället.
Jag känner att fylla 17 åringar inte är min grej längre.
hm, om man tänker festival i dess vidare mening.
se här festival större festlighet, festspel, årsfest
vad kan då 2010 års festival vara måhända?
jag funderar på en enveckas mini-festival kanske någonstans ute i skogen vid en tjärn med tja, bönor på burk, en glad hund och ett tält.
när man tröttnar på en tjärn kan man lätt gå vidare till nästa.
om det regnar blir man blöt om fötterna och om man känner för att skrika så kan man göra det -för i skogen kan ingen höra dig (så vida det inte är några tyskar ute på älgsafari samtidigt, men då kan de ändå inte förstå - det kan vara en del av exotismen & har de sett ronja rövardotter så förstår de svenskens behov av att gå ut i naturen och skrika av sig - detta på ytan sansade folk)
Hm, en festival som inte är musikfestival. Jag tänkte inte så brett. Jag är musikfestivalskadad.
Jag tycker att yogafestival låter trevligt. Sådant har de på Öland om jag inte minns fel.
Din festival låter också grym. Gött att skrika i skogen!
Skicka en kommentar