Lôndon

Krullet kommer och bara klampar in på mitt rum. Eller hon knackar först.

Hon är i alla fall bara helt plötsligt här! Och sen säger hon, nu går vi.

Hon och Loui har varit på Harrods och klarat av julbestyr och tittat på chokladpraliner.

Jag får tillåtelse att virra runt lite i mitt rum, var är min plånbok, får jag ta på mig lite mascara, jag ser hemsk ut... ska jag ha mössa på mig? - ja, DU ska ha mössa på dig. kom nu går vi!

Det är kanske ganska bra på det hela taget. Jag hade ju på känn att hon skulle komma förbi, hade fått vissa hintar om det, att hon lämnat Oxford för storstan osv

Äsch, jag skulle egentligen ha följt med henne tillbaka, sova i hennes gästsäng som hon roffat åt sig någonstans osv osv. Nu sitter jag här men jag har i alla fall fått kaffe och skickat med en banan till Bollen.

Hon och Bollen ska gå på underlig opera och balett om jag inte har helt fel.

Och de säljer lösgodis på Tescos, om man skulle behöva sånt. Krullet behövde. Men engelsmännen vet inte riktigt hur de ska beter sig, medan vi stod och tittade på det kom det en dam som stoppade ner handen och tog två skumbananer och la de i handen, sen gick hon. Underligt!