och jag har gjort många bra saker (det är en bra kombination):
Jag har hämtat orkesterstämmor,
sjungit kör - jätteroligt, vi sjunger så många fantastiska stycken - det är Brahms, det är Mendelssohn, det är Bach, det är RCM-favoriten Parry med flera. Britter är ruggigt dåliga på att sjunga tyska - die Craft verschwindt je mehr und mehr. Die Craft mmm, mm. Die Kkrraft; Kraft, Kraft, Kraft. Det är bara så det är, men de kan sin Bach.
Jag har berättat för min körkompis att jag tycker om att kasta pappersflygplan och tugga tuggummi på repetitionerna, att tyska och svenska är ganska lika och ja, lite tyska kan jag, att, att sjunga kör är ett perfekt tillfälle att spana in folk (really?) och att vi gott kunde ha tio minuters napping på schemat. Det ligger nog något i det.
Lämnat in ett leave of abscens-form för reading week, för det verkade som att vi ändå skulle ha instrumentala grejer den veckan och jag har ju redan bokat flyget till Sverige och förhoppningsvis kammarmusikkursen.
Försökt få mina kontrabaskompisar att enas om att det är en god idé och ganska skoj att spela kontrabaskvartett tillsammans - de var mer än skeptiska och något oproffessionella i sin ovilja att vilja sammarbeta med varandra; efter tre veckor gott folk, tre veckor. Jag ger det en chans!
Tvättat!
I förväg (i preventivt syfte) förstört ett moment - men det är ändå ingen date...
Uppfunnit två ord, to be expressious and to do something do-ie
Jag vet inte om de helt är uppfunna, kanske snarare upptäckta och satta i använding.
Sen blev jag lite ställd av att bli uppmanad att tro på mig själv när jag filosoferade över att det var svårt att bestämma något. Men det kanske bara var trevligt, jag vecklade istället in mig själv i en vild förklaring till varför.
Less is more?
Less is less and more is more!
Jag är expressious och det är mycket lättare att göra något med någon som inte riktigt känner om det är något do-ie. Det är bara så det är.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar