k som i karin, kan själv och krumelurer

nu

2011-02-22T21:25:00.008+01:00

Nu har ni i alla fall början på det här nya kapitlet i Londonfararens liv,

varje kväll, more or less, så trampar jag de 100 trappstegen upp till mitt lilla hak och så finner jag mig själv på fredad mark - för skulle det komma någon och vilja mig något här måste de först hitta den lilla lilla öppningen i häcken, sen ta sig förbi den stora läskiga draken på bottenvåningen och sen klättra alla de snirkliga trapporna hela vägen upp till taket - och jag säger er - det är inte vem som helst som klarar det.

- för att det dessutom ska bli mer sagolikt så har jag åtminstone två madrasser, varav en mycket knölig, precis som det sig bör i det här landet - sen håller jag på att sparar ut mitt hår (iaf stora delar av det) så om någon känner för att rädda mig genom att klättra upp för mitt långa vackra hår - så kom tillbaka om några år!

Ovanpå det så har jag ett eget litet kök, dock utan avlopp för tillfället, men med en liten liten spis och ett litet litet kylskåp. Jag har en egen toalett, med ett alldeles eget badkar - dock i SANN engelsk anda så har vi för säkerhets skull separata kranar - även i badkaret och ingen duschslang (som i alla fall jag är van vid hemifrån): hur blir man ren där är frågan?

- Se det blir man inte, för vad jag har erfarit så räcker varmvattentanken bara till ca 30 cm ljummet vatten, eller om nu tidsangivelserna för ett varmt bad var lite otillräckliga - och badrummet innefattas inte av underverket till element som är övervåningens värmekälla placerat i mitt sovrum - dvs ohyggligt kallt med en touch av frisk luft pga enkelglasen man föredrar i sina fönster förvisso förgyllt av fågelsång från den vackra parken som ligger bakom husen.

Tvaga sig gör man alltså med fördel annorstädes, hos t.ex. bekant alternativt på College.

Vill man tvätta är även det ett äventyr - man packar sin tvätt på för ändamålet lämpligt sätt och så tager man den under armen och spatserar runt kvarteret tills man finner den utmärkta kurdiska tvättomaten där man för det förmånliga priset av £3 beviljas tvätta sin tvätt.

Transporterar sig gör man med fördel - då det är ett mkt lämpligt sätt att ta sig från en plats till en annan - medelst apostlahästar alt buss, då hållplatsen som tager en raka vägen till College behändigt nog stannar på ett ungefär stannar tvärs över vägen (ha då i beräkningen att medelst kontrabas är det 4 krokiga trappor senare och det kan vara äventyr nog för en resa) - från och med lite mer än en vecka från idag kan jag också lägga till den begagnade lilla cykeln jag köpte för £35 på Portabello Market till listan av färdmedel. Mkt behändig liten sak.

Premiärturen togs således om aftonen på lördagen och det plingades vänligt på alla medtrafikanter som envisades med att köra på fel sida av vägen. De signalerade hövligt tillbaka inkluderat diverse gester.

Ni måste naturligtvis höra om min landlady och diverse andra saker med, men det får nog bli vid annat tillfälle. Vi har för stunden som de säger i det här landet, exhausted the subject.

Fridens liljor.

alltså

2011-02-22T21:25:00.004+01:00

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak

när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta

- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra

tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det

inte mycket jag kan göra

det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till

det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.

Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det

om vi byter ut det här andra pillret du har?

jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt

inte velat äta? ja, det också.

Ja, hahaha, i över ett halvår.

13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.

Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

jaha?

2011-02-22T21:09:00.002+01:00

Jag går på mina lektioner som jag ska, men jag är inte riktigt med.

Sen händer något mer som kan i det närmaste kan liknas med en frontalkrock.

Inte så lyckat vill säga.

Jag hade tankar om att jag ville byta kontrabaslärare när jag skulle komma tillbaka till College. Redan tidigt hade jag den bilden klar för mig, att det liksom skulle vara dealen jag gjorde mig mig själv - och framför allt att det skulle vara BRA för mig.

Nu blev det inte så och min vana trogen så tänkte jag, ska inte det gå det. Satte huvudet först och gav mitt allt. Det räckte liksom inte och orkesterkrumbuktandet bättrade inte på oddsen. Vi var liksom överrens om att det inte var det optimala för mig - själva lärare-elevrelationen - då det sedan tidigare är en känslig punkt. Huvudet före, ärlighetens flagga i topp. Jag ville själv "reda ut"/berätta detta för läraren jag tänkte lämna.

Ett mycket hedersamt men inte särskilt strategiskt drag från min sida - eller vem vet vilka stormar som stormat annars - jag hade ju tagit patent på min sida av storyn och hade spelat mina kort så ärligt och rättvist jag kunnat.

Men fy fan. Fy fuckin fan.

Det rörde upp så sjukt mkt dåligt gammalt groll - det här är nu över tre veckor sedan och jag liksom sitter fortfarande här. Vill ta mig samman, vet åt vilket håll (och det är ett bra sådant) men jag vet liksom inte längre hur man gör.

& hur kan man glömma något sånt?

så det är väl ungefär det jag har att säga.

ni får ursäkta att det inte kommer några blogginlägg - dels har jag en grav twittercrush - sen vet jag knappt vad som är upp och ner & jag pratar knappt, ännu mindre skriver av mig själv när det är så.

sen då?

2011-02-22T20:59:00.004+01:00

Noter måndag, repen börjar imorgon. Jaså, jaha, jo, när sa du?

Jag är inte bra med change of plans så jag det tog mig kanske 3 dagar innan jag kom över första chocken. Och det är som bekant inte hela vägen till att acceptera något.

Lagom till konserten en vecka senare hade jag kommit tillfreds med att jag var där, att det var ok, att jag gjorde mitt bästa och att det faktiskt var en fantastisk upplevelse att få vara med och spela i det här projektet - men det var som sagt inte med den känslan som jag gick in i det.

Jag ska inte klaga, det kändes fortfarande bra att vara tillbaka, grymt att vara back in the game.

Bara en liten vinglig start. - Självklart underskattar jag effekten detta har på mig.

Vill köra på som om inget hade hänt, fullt ös medvetslös - nej, men liksom rakt in en vägg.

När ska man någonsin lära sig av sina misstag och låta saker sjunka in och inte vara mer übermensch än att man erkänner att saker påverkar en. Precis det undrar jag. Ska bli bra på det någon dag.

ok såhär:

2011-02-22T20:40:00.003+01:00

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

update på gång

2011-02-22T18:51:00.003+01:00

Dagen då jag tröttnade på att vänta?

Eller snarare ni kanske jag borde säga - ni vill veta vad som händer.

Det är inte en fråga, det är ett krav.

Ord och inga visor.

Ge dem kakor - eller kanske inte den just nu.

Ni ska få the good stuff senare.

2011-02-12T17:51:00.002+01:00

Utlovar fortsatt uselt bloggande!

2011-01-31T02:17:00.006+01:00

Krullet säger att jag måste blogga mer & jag misstänker att hon har rätt.

Jag har kört fast lite och sen har jag fastnat på twitter - ni skulle bara veta vad tok man kommer på sig själv med att skriva där.

Söndag var dagen idag.

På eftermiddagen gick jag ut och spatserade lite. Införskaffade mig skräp på storpack att ha med russin i min mjölk. Jag hittade också en sån underbar liten manick som renar vattnet från klor och allt möjligt - äntligen är dilemmat med simbassängsvattnet avklarat - det smakar nästan, men bara nästan som hemma! Väl investerade £13. Till skillnad från att välja mellan att vara uttorkad, bära hem vatten eller spä ut simbassängsvattnet med socker/sötningsmedels-stinna koncentrat så tror jag att dessa £13 i längden sparar mig månget besvär.

Uppdateringen på min ont i halsen som jag haft hela veckan och en bit in i veckan innan har gått över till att vara inbordes slem, ett berg av näsdukar och torrhosta. - Jag låter riktigt sjuk, men det är inte så illa.

Igår var det lördag. Jag träffade Kymi för en sen liten minisemester och varm choklad vid kl 10 på den gasolvärmda uteterassen - de tycker inte riktigt om oss där, men vi tycker om stället, så vi går dit ändå. Jag menar, kulörta lampor, värme och varm choklad mitt i natten, kan det bli bättre än så?

Jag har även byggt en liten borg av min säng. Vi hade alltid klossar under benen i huvudändan av sängen när vi var små - så nu provar jag höghöjdsmetoden för min hosta.

Lägger också in en bild innan slemmet och högfärdshostan tog över (ni vet, man bli grön, inifrån och ut, det röda runt näsan är bara en skenmanöver - men snyter sig och snyter sig - men det tar banne mig aldrig slut) - jag var lycklig då - det är så jag vill bli ihågkommen om jag begravs av detta berg av snorpapper!

Nu är det efter läggdags. Håll till godo.

Det kan hända att det händer ngt spännande i veckan - vem vet?

Ja, jag ska inte glömma att säga att jag har cyklat på fel sida av vägen. Det är totalt förvirrande att vara trafikant av alla sorter i det här landet där högersvängar är livsfarliga.

Och bakpulverkuren går över förväntan - ni ser väl själva vilka lockar. Jag gillar't.

På återseende!

vadå, tvätta håret två ggr i veckan!!?

2011-01-24T19:34:00.009+01:00

Behöver köpa nytt schampo och gick in på Boots igår för att se över utbudet. Jag är inte tilltalad av att stoppa vad sjutton som helst i mitt huvud - min senaste hårtvättregim är både hård och rättvis - ni vet det där som står på alla flaskor som man aldrig gör - massera in hårbotten dvs - inte gnugga runt allt hår uppe på huvudet och slita det mot varandra - sedan bara klämma ut det i längderna. Det on top of att duschsituationen är som den är och jag av gammal vana ändå inte tvättar det så ofta gör att mitt hår och min hårbotten mår bättre än någonsin. (Lite sjysst hårbottenmassage, inget balsam i hårbotten där det inte hör hemma så är det liksom klappat och klart)

Men har ni egentligen tänkt på vad schampo innehåller - vad alla de där ingredienserna gör med ditt hår? Är du någorlunda bevandrad har du hör det där med att det sliter ner det naturliga skyddet - ju mer du tvättar det dessto mer i obalans blir det - flottigt hår till dig.

Tydligen är schampo egentligen ett rent rengöringsmedel i stil med diskmedel, the shining touch det lämnar är bara fejk, bluff och båg. Det rensar bort allt naturligt skydd, har flera agenter som bryter ner hårets och hudens naturliga skydd för att andra agenter ska addera fejk -shine, -volume & "-skydd"

Med vattnet vi har idag behöver vi något som bryter ner det - jag kan inte min kemi helt - men man behöver något svagt basiskt. Eg, tvål, diskmedel, schampo - det är här vi kommer till det den magiska faktorn - BAKPULVER. Tydligen ska man kunna skippa allt bull, använda bakpulver, ev lite äppelcidervinäger eller citron för shine i längderna och det ska vara bland det bästa du kan göra för ditt hår.

Tänk bara det himmelska, hur mkt kan bakpulver tänkas kosta - du behöver inte välja märke och böka, en tsk med vatten och you're ready to go. Tänk bara vad du gör för miljön, både i produktion- och restavfallssynpunkt alla dessa produkter som hanteras för att du ska göra ditt hår en gentjänst.

Sorry om ni tycker att det här är bull - men det för mig är det i klass med att jag inte vill smörja in min kropp med mineralolja och bensinrester som täpper igen huden - slippa tvätta håret så ofta och kanske framför allt slippa undra om det verkligen är värt multum med pengar för att köpa något fancy schampo.

I'll go baking soda!

Två länkar:

Schampoo and the planet - om vad ett schampo kan innehålla

How to clean your hair without schampoo - en av länkarna jag ramlade över när jag googlade runt lite - en been there done that guide utöver min nyfrälsta utlägg här ovan.

Och ni får ju ändå erkänna - det är ett av mina återkommande teman om ni har varit med ett tag. Smuts på en piedestal borde ju egentligen ha ett eget kapitel eller något liknande. Kanske en varningstriangel för finkänsliga människor uppe i hörnet?

voine, voine

2011-01-23T22:34:00.005+01:00

oj oj oj
dålig fart här må jag säga

kan det bero på att jag suttit i orkester 6 timmar om dagen den senaste veckan - här ska det inte tas det lugnt inte - eller på att jag är ute och äter pannkakor hos kompositörer, dricker choklad mitt i natten, åker på buss-safarin, lyssnar på Mozartkvintetter och snusar på mina sista nytvättade lakan hemifrån.

hum hum, tror mkt på den sista - de är väldigt inbjudande. speciellt i kombination med 6 timmar brittisk orkestermusik (han Vaughan Williams och han Gustav Holst, som alltså också är inböling här) - och då spelar vi alltså inte Planeterna, utan en hel massa annat (ni vet Beni Mora, Perfect fool, St Pauls suite osv ni vet)

sen låter jag bli att tvätta håret - i vanlig ordning kan väl tyckas - men här snackar vi separata kranar i extremum; i badkaret; utan duschslang; ska jag alltså typ, jag vet inte vad, stoppa huvudet underkranarna, sjukt oergonomiskt, eller tvätta det(+ mig) i "smutsigt" badvatten? tror inte de tänkte till där riktigt - dessutom verkar bara min varmvattenberedare räcka till ett lagom 30 centimetersskvalp - vilket gör att det iskalla badrummet blir mer än outhärdligt. voine, voine. till och med jag börjar bli lite konfundersam över hur det här ska gå. *väntarpåattdetblirvår*

något mer på tapeten?

en halv vecka med ont i halsen, semi-feber

samt en mkt arg busschaufför som kastar av snälla kontrabasister som bara vill ta sig in till skolan en söndag för att repa

och att jag är kissnödig*

*det är som sagt väldigt kallt på toaletten**

**vilket dock bärs upp av att jag har en mkt fin gardintoffs att dra i för att det ska bli ljust - varde ljus säger jag och drar i toffsen (hon hollywoodtanten skulle bli grön av avund!)

cöllegepaaaaarty

2011-01-15T19:37:00.003+01:00

För er som fått er en sneakpeak på what's up and going via twitter (här på sidan eller på autotroll) och undrar lite precis hur kan ett sånt hära collegeparty utspela sig, de sägs ju vara legendariska - vad vore London utan collegepartyn, tanken i var mans huvud, så tänkte jag att jag kunde ge er beskrivningen av ett sådant.

Först ska man vara noga med de subtila undertitlarna till dessa partyn. 'Back to school' betyder inte bara en möjlighet att träffas efter long time no see - nej, nej. Då har man inte förstått någonting! Det är istället en möjlighet att plocka fram det trashigaste din garderob har att erbjuda, kortkort, knästrumpor, genomskinliga skjortor, den pushigaste av pushup bras, gärna allt på en gång och högklackat så du du slår huvudet i dörrposterna är naturligtvis självskrivet.

Om du bara läste dress fancy så är du alltså fel ute.

Ölen är billig, musiken dålig, lokalen samma gamla vanliga - men folket är crazzzzy.

Det ramlas, det dansas, det skrålas och det strulas kors och tvärs. Hon som bedyrar på damernas i början att kvällen att hon har en sååån fantastisk pojkvän hamnar med tungan långt ner i halsen på både en och annan snubbe. Grabben som du drar upp på dansgolvet för att röja loss med gör snabbt upp med sin polare om vem du stöter på och vill dra iväg dig för att visa "the concert hall" har jag sett den? Han är dessutom både från Kina, Armenien och spelar trombon, allt på en och samma gång. Men det är inte det som är själva grejen liksom. Jag är föga intresserad av att stoppa tungan i främmande mäns ansikten som inte dansar. Det är grunden i en god man. You wanna get with me you better show me some moves!

Den bästa partystrategin är att ett DANSA, två ha en god chaparone, adoptera några på vägen och lära känna folket som är där på ett eller annat sätt. Jag tror till exempel Arne blev glad när jag bad honom rädda mig från den främmande mannen och ta mig med ut och röka.

En fest är också ett utmärkt ställe för jämförande empirisk forskning. Vi studerade chest hair och tafflig cigarettrullning - även socker som partydrog.

Någonting i den stilen!

post'n måste också få jôbbe

2011-01-13T21:41:00.004+01:00

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

2011-01-12T15:43:00.002+01:00

Och om någon undrade om det var synd om mig på resan, om folk höll upp dörren ordentligt och inte stannade och kliade sig i huvudet mitt framför mig så är svaret nej, det var inte synd om mig. Dessutom insisterade Bahareh på att få skicka med mig typ en miljard kexchoklad (eg. 4st) varav jag har två kvar - svenskparty, svenskparty!

landet med de röda bussarna

2011-01-12T15:20:00.003+01:00

Ni kanske undrade var det blev av mig?

Alldeles under snedtaket på 99 Elgin Cresent är mitt svar då.

Hur jag kom dit är inte en fullt lika enkel fråga.

Jag råkade ha en hel del packning med mig, lite för mkt om jag får säga det själv. Det var bara att bita ihop. Regeln lyder nämligen som följer, man skola icke packa mer än man kan bära själv. Därmed att erkänna att jag packat mer än jag kunde hantera vore ett nederlag! Och med resultatet i hand ska jag därför berätta att det GÅR att ta sig fram med 27+13+8 kg + kontrabas om än att styrförmågan och mobiliteten är vagt kompromissad.

Jag bor på en väldigt lugn gata inte alls långt från händelsernas centrum, ryktesvägen har jag hört att det ska ta ca 10-15 min att per cyckel ta sig in till college. Passar mig utmärkt.

Andra natten vilken jag ändå inte planerade att få sova mig igenom efter att av en händelse ha vaknat någon gång sådär lagom till eftermiddagen höll en väldigt enträgen liten fågel mig sällskap. Jag sjunger vackrast om natten, sade han. Sedan natten till igår trummade det ett litet regn mot hustaket. Fint tänkte jag, man ska veta att man är vaken om man nu är det.

Ovanpå detta har jag även klarat av första dagen på College, åkt röd buss med min kontrabas (för vad kan längre vara omöjligt om man har säg BARA en kontrabas), haft en kontrabaslektion, träffat min beundrare, övat 6 timmar so far och konstaterat att jag vill vara ett träd - mer om det en annan gång!

underhållningsvärdet i och tjusningen med att ha packat mameluckerna

2011-01-05T05:54:00.005+01:00

Kan inte sova.

Vet inte hur jag skulle beskriva min dygnsrytm just nu.

Tiden är lite ur led.

Igår, idag, imorse heter det nog, för några timmar sedan iaf, så stängde jag igen mina väskor. Det som inte är med nu får antingen åka i handbagaget eller inte alls.

När jag inte kunde somna så låg jag istället här och fnissade åt att jag i alla fall inte glömt mameluckerna. Vem vet, de kanske blir 2011 års mest användbara plagg.

Sen tänker jag på små dvärgar, smider planer och ser fram emot att komma iväg.

Avfärd, imorgon (det vill säga idag) kl 12 tänkte jag.

Några timmar i Stockholm och sen åka hem till världens bästa Bahareh för övernattning och vem vet vad som kan hända. Tillbaka in till Stockholm C för morgontåget mot Köpenhamn och världen.

Ungefär 1 timmes marginal nere i Köpenhamn, obligatoriskt wienerbröd och morsning på Tivoli sedan tåget mot Esbjerg.

Där avgår båten runt klockan sex över det stora vattnet till det främmande landet.

18 timmar ska vi klara, jag, all packning och kontrabasen, sjögång inberäknad.

Torsdag blir fredag, båten lägger till i Harwich, om den inte ändrat rutt och får för sig att åka till Chile - då tar det nog lite längre innan vi är framme, därifrån tåget in till London Liverpool street och en spännande resa med lite för mkt packning fram till mitt nya hem, på en gata nära till Portabello Road.

På måndag väntar första kontrabaslektionen på seriöst evigheter och efter det finns ingen återvändo. Full fart framåt.

MEN även om jag är vaken när jag borde sova, så är jag det med ett leende på läpparna. För första gången på ungefär evigheter. Ska inte det här gå det?

2010 - als wäre ich Superman

2011-01-04T04:41:00.006+01:00

2010 har jag

januari: 1, 2, 3

gråtit en hel sjö (och Frankensteins monster gick ned till havet)

februari: 1, 2, 3

mars: 1, 2, 3

lämnat London & tagit ett steg tillbaka

hängt i Malmö, käkat falafel, lagat pannkakor med Grodan och blivit kompis med världens sötaste 2 åring

sökt jobb i smyg men varit sjukskriven

semestrat vid Vägs ände

gjort slut med en psykolog och senare en hel psykiatriavdelning - de kan se min rygg när jag går (våga vägra permanenteras i den svenska sjukvården)

april, maj, juni: 1, 2, 3, 4, 5, 6

flyttat hem och haft en hund snusandet på golvet bredvid mig ungefär 24/7

erkänt, börjat acceptera och slutat älta

inte druckit en öl på 8 månader

juli, augusti, september: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

hängt på Queertopiafestivalen

fikat med ett blivande kommunalråd

klappat getter i Landskrona

varit i Tyskland, Danmark och Östergötland (med en liten detour till Småland)

blivit hämtad in the middle of the night med bara en resväska

sett alldeles för många tvserier

slagit mig gul och blå

varit på en hel polsk mässa utan att förstå ett ord

oktober 1, 2, 3

spelat Händels Messiah & Mozarts Requiem - 2011 önskar jag mig att få spela Bachs Juloratorium

november, december: 1, 2, 3

hängt måndagar med mina nya polare, damerna i Belladonnakören

åkt till London och mot många odds tagit tillbaka min plats på College

hamnat på Odd Fellows julbord

tappat bort mig själv #mission2011

lärt känna Monteverdi, Vampire Weekend & mot min vilja, om än smått underhållande, Wagner

funderat på att ringa dig, men nog inte kommit mig för

årets rubriker:

utanför listan måndag, tisdag & torsdag
samt decembers bubblare urtidstrollet

årets playlist

a free woman

2010-12-30T18:22:00.003+01:00

Jag se vad London har att erbjuda nu när jag kommer vara en fri kvinna.
Jag flyttar in i på vinden hos en författare i Notting Hill i hennes barndomshem, om sisådär en vecka. £600/månaden för rum, kök, badrum men ingen tvättmaskin. Men ack så ljuv friheten känns jämfört med kvinnofängelset, frukost mellan 7.30-8.30 - ingen övning innan eller efter 9, obligatorisk knock knock housekeeping VARJE dag kl 10 och världens knackigaste internet.

Hon var lite tveksam - vi hade ju inte träffats, men jag lät ju så trevlig på telefon. Vi bytte mailadresser och jag lovade henne att skicka en bild på mig själv.

2 minuter efter att vi lagt på ringer hon upp mig igen för att säga att jag inte får glömma lakan, för det har hon inga. Piece of cake.

Förhoppningsvis kommer jag vara en fri kvinna även i den meningen att jag kan ha gäster på de tider som behagar mig - dvs innan kl 10 efter 23 (även om det var väldigt convenient att dra till med jämtemot enträgna uppvaktare).

I källaren bor en indisk författare och kvinnan själv är halvt tysk (och en fjärdedel dansk) så om det uppstår något så är hon inte den som tassar runt problemet - vilket, som hon la fram det, engelsmännen har en tendens att göra. Det är ett finlir att umgås med britterna - tala fint om de som är närvarande, tala illa om dem så fort de har gått. Lätt att glömma vilken fot det är man ska balansera på.

edit

För de som ev tvekar så ska kontrabasen med. Vi funderar på att åka båt den här gången :)

2010-12-30T16:54:00.002+01:00

Precis när jag tror att livet är slut as I know it.

2010 har innehållit väldigt, väldigt lite böcker, tidningar, skriven text och väldigt, väldigt, väldigt mkt tvserier (tom. en och annan film - även om jag i regel är lite anti film).

Det har varit Grey's Anatomy, from the very begining, for the very first time.

På temat, Private Practice.

House. Scrubs.

Dexter. Brothers and Sisters.

How I Met Your Mother, 30 Rock.

Gossip Girl, 90210

True Blood!

Nip/Tuck

Crossing Jordan, Ally McBeal.

Cougar Town, Gary UnMarried, Nurse Jackie,

Ni förstår ju själva - juluppehåll ...

Lösningen?

Mer serier!

Och on top of that - bra sådana.

The Big Bang Theory & seriöst Life Unexpected.

Hysteriskt rolig och feelgood. The perfect combination.

Jag gav dock upp Glee efter halva första säsongen - så ovärt. Allt som börjar likna musikal går fetbort - tillfälliga musikalinslag för att liva upp en serie på sjätte säsongen inklusive.

Eller borde jag kanske hellre skriva ingen nämnd ingen glömd?

Jag borde skriva, tack och lov att Nip/Tuck äntligen, äntligen är slut. För den var verkligen inte bra inflytande. Nördar, olösbara sjukdomsdilemman och fosterbarn är såå, såå mkt bättre än fettsugning och bröstinplantat.

Men bäst av allt är kanske att åka tillbaka till London, get a room (vilket jag ska, vilket jag HAR!!!), plugga, öva, skärpa mig och gå upp innan lunch (en nödvändighet för de tidigare).

De här spill it all out-inläggen känns ju lite lagom roliga - men man måste ju få skryta med det man har! Och om 2010 var året då jag såg ungefär alla serier man kan se är det ju bara att vänta och se vad 2011 blir för år - böcker, övning, feel good och äkta humor?

Det blir en vår i London - jag gick liksom lite miste om den 2010. Det blev en vår i Malmö istället. Om än en tårdrypande, så en damn good one.

Det är väl nu det är dags att säga, jag ångrar ingenting - jag vet inte om det är sant, men ärligt talat så spelar det ingen roll.

Mitt nyårslöfte á 2010 - dvs to do before 2011 lyder ju nämligen, något i stil med, att acceptera. Inte säga att allt kommer bli ok, tänka positivt eller något annat; men acceptera.

Kanske lite som Kübler-Ross modellen - the 5 stages of grief.

Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Acceptera, för att kunna gå vidare. Jag bläddrade igenom mina post-its på mitt virtuella skrivbord - gud vet vad jag har samlat på mig där - men på en av de så stod det: "Hallå, orka känna de här känslorna, det är ju en dag imorgon också."

Eller kanske som den dödsdömde fången som fick vård på Seattle Greys sa till Meredith - "What ever makes you sleep at night." Det är precis vad jag behöver - sova, på nätterna (inte från halv fem till ett)!

(För övrigt saknar jag att umgås intensivt med Grey's Anatomy, det är något helt annat när man har 6 säsonger, till synes oändlig, tillgång till dem - men en gång i veckan, juluppehåll, tillfälliga uppehåll - it's not good enough.)

För övrigt 2, så tror jag att det var allt.

1001 rules for my unborn son

2010-12-30T04:45:00.003+01:00

470. Don’t play the ace if you can win with the king.

469. Stay in your seat until the credits have rolled.

"I want you to be a constant"

2010-12-30T03:32:00.002+01:00

try sleeping with a broken heart

2010-12-27T03:37:00.005+01:00

soundtrack

lost within space

2010-12-26T03:01:00.003+01:00

om när jag hittade en gris på vägen

2010-12-22T16:05:00.006+01:00

1. Hur gammal är du om fem år? Sechs und Zwanzig på mitt 27e.

2. Vem var den sista du träffade? Stenis

3. Hur lång är du? 160 cm

4. Vilken var den senaste film du sett? Vad kan det ha varit, .

5. Vem ringde du senast? Landstingets växel

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Taxi Norberg at your service ... till brorsan.

7. Vad är dagens planer? Flytta ur Kalles rum på nedervåningen,

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Rrrring, rrring.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Si sono sposati!

10. När såg du senast din mamma? Igår, men jag råkar veta att hon kom hem nyss.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå-gröna.

12. När vaknade du idag? Alldeles, alldeles för tidigt! Eller om jag somnade mig alldeles, alldeles för sent - nån gång vid 4.

13. Har du någon gång hittat en katt? De dyker upp hela tiden på de mest olämpliga ställen här hemma - en gång hittade jag en gris däremot. Jag trodde att det var en katt eller kanske en hund som var ute och virrade på vägen, men det var en minigrisen och jag visste inte alls vad jag skulle göra - jag hade ju bara 25 minuters förmiddagsrast. Lärarrummet bara skrattade åt mig när jag ringde och sa att jag inte skulle hinna till min nästa lektion.

14. Vilken är din favoritplats? Just nu framför kakelugnen i biblioteket.

15. Vilken plats föredrar du minst? .

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Sveriget, skogen, utan tvekan.

17. Vad skrämde dig som barn? Mardrömmar om eld, mördare under sängen, rånare bakom dörren och änder.

18. Vem fick dig att skratta senast? Elonreklamens julklappstips i lokaltidningen, Varmt, aromrikt kaffe - för endast 499 kr.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Jo.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Simon X är av högst portabelt format.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Ohne, vad ska det vara bra för?

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre, men bara ett litet hörn under huvudet.

23. Hur många landskap har du bott i? Det engelska landskapet, Schonen, Ack Wermeland du sköna, Ouppland, Soedermanland & Vestmanland.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jobbar inte så.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? I det här klimatet? Sockor. På sommaren barfota 24/7.

26. Är du social? Om jag vill.

27. Vilken är din favoritglass? Hemkokad frusen youghurt med hallon.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Blunda.

29. Tycker du om kinamat? Nja, inte biff i sötsur sås-stuket.

30. Tycker du om kaffe? Tanken på det - men jag blir bara illamående.

31. Vad dricker du till frukost? H₂O

32. Sover du på någon särskild sida? Faktiskt.

33. Kan du spela poker? Inte direkt, men jag är en fena på backgammon.

34. Tycker du om att mysa? Mjau.

35. Är du en beroendemänniska? Knarkar sömn luft och vatten + kontroll och någonslags trygghet

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte på rak arm.

37. Vill du ha barn? Barn!

38. Kan du några andra språk än svenska? Några stycken sådär.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Bara i GTA.

40. Föredrar du havet eller en pool? Trivs bäst bland tång, hajar och maneter.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Pengar!?

42. Äger du dyra smycken? Inte mer än av ett högt personligt värde.

43. Har du någon gång testat narkotika? Aber doch nicht.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett kuvert - dock inte hela.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Din mamma?

46. Välj ett ärr på din kropp? Vänster handflata, där Henrik körde sin blyertspenna i den på lågstadiet.

47. Vad har du för ringsignal? Burr, burr.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hemsnickrad prinsessklänning från utklädninslådan.

49. Flirtar du mycket? It wasnät me!

50. Vart togs din profilbild för din blogg? På Tingshuset hösten 2008! Wanted!

51. Kan du byta olja på bilen? Kan jag nog.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Blir du ledsen om jag dör?

54. Läser du dagstidningen? Jeden Tag.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Hur gör man deT?

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kalle - en myriad gånger - that's how we roll in tomteland när julkorten-måste-postas-igår-allra-minst-hetsen slår till.

59. När var du i kyrkan senast? På den polska adventsmässan i Katolska domkyrkan för två veckor sedan. Dlaczego, dlaczego? (Jag visste inte ens att den var på polska förrän den var slut ... )

Lista från Aenigma på Whatsup Sthlm

allt jag önskar

2010-12-22T03:26:00.000+01:00

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

#prataomdet

2010-12-22T00:18:00.006+01:00

Jag hämtar min syster vid tåget och i bilen på vägen hem pratar vi om #prataomdet*. Jag har bara hört talas om det, inte riktigt fått något grepp om det eller kollat upp det. Hon ger mig länken till prataomdet.se och jag läser sida upp och sida ner. Jag kan inte sluta, men det gör ont.

Jag inser att vi måste våga vara människor som inte går över varken våra egna eller andras gränser - inte tassar omkring i gråzoner.

Och som tar gränser för vad de är. Ett nej ska inte behöva förhandlingsbart.

Och en tvekan ska tas på allvar.

Och jag vill aldrig, aldrig mer vara 15 och tro, att jag är kär och att någon ser mig, bend over backwards för att saker ska vara bra, utforska världen men inte reagera på tveksamheter och övertramp - vara osäker och inte inse när människan i andra ändan av är minst lika osäker hen med, men agerar ut det på ett helt, helt annat sätt. Jag vill ta den 15 åringen i handen och säga att du är bra och saker ska ske lika mycket på dina villkor som på någon annans.

Och jag hittar ett utdrag ur dikten Text till min son av Olivia Bergdahl på en blogg och det träffar mig i hjärtat - kanske hela dikten ännu mer.

H.264

*"I samband med ett samtal om mediebevakningen kring Assange-fallet började Johanna Koljonen twittra om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken#prataomdet, ett samtal som sedan fortsatt att utvecklas och fördjupas.

...

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet."

winter wonderland?

2010-12-20T03:02:00.002+01:00

2010-12-20T02:58:00.001+01:00

I have a dream - men den har jag glömt.

body art 2.0

2010-12-19T23:50:00.005+01:00

body inc.

2010-12-19T11:52:00.000+01:00

det är ok

2010-12-19T06:17:00.001+01:00

årets julklapp - en kram!

2010-12-18T02:21:00.003+01:00

möjligheten att få gå i skolan

rent vatten

ett alternativ till könsstympning

SOS Barnbyar mfl.

elephant

2010-12-16T20:30:00.002+01:00

omfamna urtidsmänniskan i dig

2010-12-14T23:32:00.006+01:00

Det är två problem med den här lilla urtidsmänniskan.

Den är livrädd och skräckslagen för ungefär allt.

Vi snackar ingen balans alls - jag menar, man måste ju ta hand om sin lilla urtidsmänniska och få den att känna sig trygg och omhändertagen.

Samt det, att den drar så snabba slutsatser.

Innan du vet ordet av har den sprungit iväg, långt in i skogen.

Och du undrar hur det hände - men den agerar bara på instinkt.

Må hända att tunnelbanan inte är en björn och vi idag kanske är lite mer självständiga än vad som kanske är nyttigt för oss (vi dör inte om vi blir övergivna av vår grupp det finns sätt att lösa också & vi byter miljö och grupp snabbare än den lilla urtidsmänniskan hinner blinka - jag skulle också vara vettskrämd).

Vi kan inte på det personliga planet hindra utvecklingen. Vi kan inte göra om världen som den är idag. Men vad vi kan göra, är att omfamna den lilla urtidsmänniskan i oss och ge den största möjliga trygghet. Rutiner, stabilitet och någon som den kan lita på. Ni är ett oslagbart team - men det krävs att ni jobbar åt samma håll och har ansvarsfördelningen klar.

Det är trots allt urtidsmänniskan som ser till att du inte ständigt och jämt bränner dig på spisen, förstår värdet av att bonda med andra människor & fortplantning. Men kom i håg att urtidsmänniskan är lat, största möjliga effekt för minsta möjliga ansträngning - vem vet vad som lurar bakom nästa krök - högt gräs, inga lejon?

om att leva med ett litet urtidstroll

2010-12-14T23:14:00.005+01:00

Jag har en hård, men jag antar god vän,

Baharskij säger,

Karin, om du säger att det inte går,
då tror jag inte att du har försökt
- så hög tilltro har jag till din kapacitet.

Egentligen skulle jag ha kommit iväg upp till nordligaste Norrland (typ) för att hälsa på brud'n och titta på gammelfasters orgel, som enligt utsago ska finnas på dessa breddgrader.

Idag har jag gett mig ännu ett to be-nyårslöfte. Jag ska inte ge upp samt jag vet. Det kan låta både tattigt och skenheligt - men det kommer åt kärnan. Det kommer åt min urtidsmänniska, som i stället för att ta kloka långsiktiga beslut gör allt för att undvika. Undvika i princip allt. Jobbiga situationer, jobbiga känslor, stress. Min urtidsmänniska säger nej, hela tiden! Men nu har jag bestämt mig för att tala förstånd med det lilla trollet; jag vet. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag behöver. Känslan i stunden behöver inte hindra mig från vad jag vad jag vill och klarar av.

Om Sverker vore här skulle han ta det är ingen idé, det kommer ändå inte att gå och lägga den tanken, känslan i den röda soptunnan.

Så för att ge den lilla rädda urtidsmänniskan lite motstånd så börjar jag med steg ett;

- Strategi struktur. Det krävdes lite blod, svett och tårar för att komma hit & för att våga erkänna. Men! Jag tänkte börja med att stiga upp på morgonen. Oavsett vad. Äta på bestämda tider och hålla mig till planeringen. - För det finaste jag vet, det är att vara en pålitlig rekordelig människa och nu har det i princip gått så pass långt att den sista jag skulle lita på är mig själv. Och det blir minst sagt lite skevt, för jag vet. Jag vet, vad som är bra för mig. Och när det nya året, anno 2011 börjar. Då ska jag och det här lilla urtidstrollet inom mig vara on speaking turns. Vi ska bli vänner.

lucia

2010-12-13T02:03:00.004+01:00

Dorothy Russ, 1937

Heja Abbe.

2010-12-12T01:58:00.002+01:00

Riktigt fint inlägg att ramla över en lördagnatt

gotta read this: Heja Abbe.: Ryska posten.

"& vad gör jag?! jag åker spårvagn!"

2010-12-11T23:39:00.005+01:00

jag har ena fantastiska helger, fjärran från allt vad sex drugs och lite hederligt slagsmål heter -

igår bonade jag golv och tvättade väggar, idag låg jag i sängen, löste korsord på kökssoffan och kokade berlottibönor - sen hade jag ont i ryggen (misstänker starkt att de avklippta vingarna börjat bete sig som inåtväxande hårstrån - som om själar kunde flyga)

hur får jag utlopp för mina extroverta känslor?

jag hamrar på lakritskarameller och kokar knäck.

HD H.264

För mer spårvagnsmusik - The Tram Sessions.

För mer Navid Modiri & Gudarna - Min ofödde bror (samt en random korvgubbe)

skjut

2010-12-11T19:28:00.000+01:00

(någon som minns hösten -08, något i stil med tyst med dig, din elektroaukustiska förorening! ?)

mer anatomi!

2010-12-10T11:02:00.000+01:00

2010-12-09T17:21:00.003+01:00

förnyar mitt pass, utövar lite självmassage - kastanj mot ryggstödet på soffan (stimulerar de förtryckta änglavingarna), har en ondskefull katt som inte bara kissar på min kånken utan även på mitt golv - typ hela golvet (har jag sagt heltäckningsmatta?) kissekatt!? ?? !!!?!???!?!! no longer just a nickname

slemmis tar det lugnt, hon är inte den skyldiga

torsdagdamer

2010-12-09T09:34:00.001+01:00

lone, alone

2010-12-08T22:15:00.003+01:00

om jag kanske skulle ta och förnya mitt pass

- vill ju inte stå där på flygplatsen i färd med att resa och bli ratad för att mitt pass gått ut - dig kan vi inte flyga hem heller!

jag har ont i huvudet och i ryggen - änglavingen - skulderbladet (en av mina prestigefyllda idrottsskador, kanske skulle lyssnat på farbror Olle när han klappade sig på den runda magen och sa "MUSIKEN, musiken har räddat denna vackra kropp från den skadliga idrotten". den andra sitter i ett lite vekt tredjefinger som fått liiite för många handbollar på sig). i natt kunde jag inte alls sova, allt var kaos och uppochner - men det var ok, för det var första gången på evigheter (typ en vecka).

förra veckan i London gick väl som beräknat. jag tänker till och med tillåta mig till att ge mig en klapp på axeln, för att gå in utan en enda kontrabaslektion (förlåt Elisabeth ^^) i ryggen var både dumdristigt, modigt och bra gjort. jag gjorde bra ifrån mig - men sen är det inte alltid bra är bra nog. även om jag inte tror att det ska vara några problem.

de var glada när jag kom (stort leende) och de var glada
när jag gick (fem minuter senare, "jag ska hjälpa dig ut").

sen då?

det är upp till mig

jag känner det, men det skrämmer mig

visst, min blivande lärare kan ha råkat säga något i stil med; 21 you say, quite mature for a first year student - men med svenska mått mätt och med mina rekord i krumbuktande så låter jag det passera

men det är just det där, med att det är upp till mig som skrämmer mig.

jag har sagt tack och adjö till psykoteamet i Fagersta - de var liksom bara så väldigt fast i här och nu, vecka ut och vecka in, så hade jag lyssnat på de så hade jag varit out of recognition vid det här laget. sisådär sjunde övertrampet jämt kände jag att det räckte. inte ska du väl spela orkester, åka till london, inte kan väl du börja öva utan att vi har sagt de förlösande orden, inte gör det väl något om du sover 11 timmar/dygn, i princip bara tittar på tvserier dagarna i ända & bara äter fil och socker - det låter som något du behöver.

hur länge då?

en månad till? två? resten av mitt liv? - perfekt, då har ni ju i alla fall säkrat försörjningen.

inte för att jag känner mig better of alone, men för att jag har betydligt högre ambitioner för mig själv i form av rent välmående och hellre ensam än i deras sällskap.

2010-12-08T20:15:00.003+01:00

bäddmadrassens vara eller icke vara, samt stavningen av ett visst svenskt ord, samt referenser

2010-12-06T21:52:00.005+01:00

Det blev måndag igen.

Sängarna i Sverige är så man knappt kan sova i dem. I jämförelse. Det känns som att man svävar på moln eller något liknande. Britterna sysslar inte med saker bäddmadrasser, - får man en hård knölig fjädermadrass ska man vara nöjd!

Lägger in det här lilla kovationen tagen från wikipedia för att vi ska vara på samma plan.

Bäddmadrass är en mycket tunn madrass eller dyna (vanligen 2-10 centimeter tjock), som läggs ovanpå en resårbotten/resår-madrass för ökad komfort och fräschhet.

Detta är alltså något som saknar anglosaxisk motsvarighet. Fråga inte ens. Det är ungefär som med färskost - cream cheese - inget för engelsmän. Mer? Pepparkakor, sill och surströming, men det kanske inte är lika viktigt.

Sedan att få sova direkt på golvet hör inte till ovanligheten - det beror på var man kommer.

Klagar, inte jag inte?

Det är ju mycket lättare att gå upp ur sängen på morgonen i alla fall.

- Å andra sidan är det inte ovanligt att man får sova på golvet; det beror på var man befinner sig - och då snackar vi heltäckningsmattor som man får ; då är det inte riktigt komfort och fräschhet (som tydligen stavas med dubbel-h!???!??) vi pratar direkt.

ref 1 wiki

ref 2 - saknas

*"Eftersom stava utnyttjar en probabilistisk metod för stavningskontroll finns det en liten risk för att felstavade ord godkänns. Risken för att felaktiga ord godkänns ökar något då väljarna för ändelser och sammansättningar valts."

Ska dock påpekas och påvisas (se länk) att ordet fräschhet dock har en anglosaxisk motssssvarighet(här borta alltså ...).

underkläder och jordnötssmör

2010-11-27T19:21:00.004+01:00

Här kommer en liten inblick i mitt och Karins vardagliga liv - såhär brukar konversationerna gå:

1. OM KLÄDER OCH MATERIAL
Karin: det enda är att jag måste tvätta den för hand
alltid
igen och igen
men vad gör man inte för kärleken och konsten
Krullet: jag vet hur det känns
typ allting jag har köpt det senaset halvåret måste tvättas för hand....
Karin: det är för att du inte riktigt är närvarande i stunden
typ tänker på konsekvenserna av att köpa fantastiska saker
eller kanske alltför närvarande i stunden ska jag kanske säga
Krullet: det är så fantastiskt med fina material
Karin: jag vet
såklart det är
men du kommer typ få anställa en egen liten kemtvättare
Krullet: men gud haha
Karin: en liten piga
Krullet: jag kommer att bli världens hemskaste människa när jag växer upp
Karin: som bara går och plockar upp dina snorpapper och tvättar dina rosa sidenunderkläder
Krullet: jag råkade säga till en av mina kompisar igår: 'I know that I require a lot, but I also give a lot.'

2. OM LIVSSTIL
Karin Nordström skriver: typiskt dig
du baaah halllååååååååå
kan aldrig hålla dig till det måttliga
Krullet: alla har olika definitioner av måtta
Karin: typ urtvättade bomullstrosor och h&m koftor som de vanliga dödliga
man lever bara en gång, eller hur var det

3. OM MAT
Krullet: mm jordnötssmör direkt ur burken
Karin: du vet att jordnötssmör ligger på big no no listan?
eller inte om man ska njjjjuta
Krullet: varför!?
det är ju så gott
Krullet: vad ska jag äta istället? papper?
Karin: vad säger du när du inte vågar gå upp på vågen längre
vet att du inte kommer knäppa översta knappen
Krullet: ahhhhh
Karin: eller jag vet vad du säger
Krullet: shit
Karin: du är ett offer
för en komplott
som gjort jordnötssmör onyttigt
mmm

2010-11-25T20:13:00.003+01:00

Ewis-Bewbis har varit här i nästa 4 veckor nu på extended intensivkurs och körkortstagande. Imorse körde hon sig själv till busstationen.

Gilda deppar lite, hon hade fått en ny kompis som kastade pinnar ...

Jag har själv varit ute och sladdat lite i kurvorna, bevisligen håller inte mina lite väl aggressiva uppgasningar för sånt här väglag.

Det är torsdag.

Jag har simmat 1,5 km på tre kvart lite drygt. Sen råkade jag få barnolja i luggen, mycket drygt. Ser ut lite som en annan elvis-fantast eller så.

For your information så ska jag faktiskt sova nu.

Har funderat på det här sen klockan sex. Nu känns bra!

Imorgon vilda västern och gud vet vad.

"you want a piece of me?"

2010-11-23T23:38:00.004+01:00

jag övar, skickar viktiga mail, har långa telefonsamtal mitt i natten, käkar keso, tittar lite på house, gogglar, går på möten, ligger på min rosa balansboll, glömmer att svara i telefon, fryser och flyttar snart in på ord.se/tyda.se/synonymer.se, allt för få till den rätta snärten

spotify link: Tricky – Piece Of Me

kyrie eleison - lacrimosa - hallelluiah

2010-11-21T00:24:00.008+01:00

Här är bilder från två av höstens konserter - Mozarts Requiem i Västerås domkyrka som jag spelade med en hedersam gammal gubbe i den ringa åldern av 76 år och Händels Messiah från Västanfors kyrka.

Fotos by pappa

2010-11-20T23:38:00.006+01:00

Har lite syverkstad här. Det är ju lördag trots allt.

Rullen med mönsterpapper och de stora mönsterarken har kommit fram.

Ett blått tjockare ylletyg med ett lite rostigt rosa foder ska få tjänstgöra som jacka.

Jag köpte det för några år sen, men det är först nu som det passar (tillgången på varmare, välskräddade jackor behöver helt klart utvidgas ... ) och när jag öppnade min lilla tygsamling kände inte riktigt för att börja med sommarkjolarna som också ligger och väntar (även de bara på idéstadiet i form av oklippta tyger - det kan vara att jag varit lite fast i byxanvändandet och inte riktigt använt kjol som spökar, eller kanske valet av modell - när det bara passar sig helt enkelt, typ bättre tider).

Foto by pappa

Mönstret som från början var ett enkelt, lättsytt skjortmönster med ett passande axelparti manipuleras med extra byst- och axelinsnitt, lite utsvängt här, en annan krage där, en passpoal-ficka, ärmidéer, ett insytt veck i ryggen. Det tar sin lilla betänketid och lite pillande.

Nu sitter jag och funderar nu på om något vattenavstötande mellanlägg kunde infogas. Vem vill bli blöt om axlarna liksom.

Jag lämnar tillskärningen av yttertyget till en något vaknare timme. Speciellt som tillgången kan komma att tryta något - vilket inte är så lyckat om det ska bli en hel jacka. Att pyssla med mönstret har jag inget emot, men att vrida och vända på ett tyg för att få det att räcka till allt kan helt klart både ge mig huvudvärk och få mig att gå genom taket. Den sortens pusslandet får helt enkelt nerverna att krulla sig.

Det känns i alla fall bra att ha gjort något, kliat hjärnknölarna och kunna se resultatet. Jag anar att imorgon och resten av veckan väntar mer råövning. December är alldeleles, alldeles snart här. Hua.

musique astuce:

2010-11-19T00:20:00.001+01:00

Spotifyverision mit Sofia Karlsson – Jag Spelar För Livet

jada, jada

2010-11-18T23:21:00.002+01:00

äntligen känner jag mig trött i benen, tung i kroppen

torsdagar är kvälls-simdagar

måndag kör

fredag grey's anatomy

idag är jag trött

för första gången på, vad som känns som, evigheter - trött

jag har börjat läsa böcker, jag ser en film

jag kör bil och blir bättre - jag hittar koncentrationen

jag hittar fokus

jag känner drömmarna gro

jag virkar, viker, pular med lite grejer

jag åker till saker, är mycket här och lite där

compact-övar, lite som compact living, får det gjort, ser resultat, lägger åt sidan

har en liten tråd genom kroppen som drar mig uppåt, håller mig uppe

tar reda på, samlar mig, tvekar och kommer igen

fryser om fingrarna, men tar på varma sockar - en extra tröja

har ni sett ett rörigare skrivbord än mitt? jag skäms nästan

2010-11-14T22:10:00.001+01:00

försök dissa Mozart om ni kan ...

har aldrig kommit på tanken att ...

2010-11-10T20:35:00.002+01:00

... att man kan klappa katter mothårs.

idag även i snöstorm

2010-11-09T18:05:00.000+01:00

Blöder näsblod för andra gången på två dagar - idag i snöstorm

Jag har drömt drömmar om underliga tanter som hyr ut rum - typ 15 st bäddar i hörn och skrymslen. Jag har fått noja på böcker jag läst, dissat Mozart, lyssnat lite på Marina & the Diamonds, burit på en katt och haft lite ont i maugen.

- Näsblod är det hjärnan som trillar ut eller är det äggstockarna som flyttat upp mellan öronen?

jesu liv och återuppståndelse -

2010-11-08T01:26:00.005+01:00

Sitter uppe och filosoferar över Mozarts Requiem, KV 626

Preppar inför nästa helg då jag ska vara med och riva av den i Västerås Domkyrka.

Det är dels den mentala förberedelsen - känna in stycket, få lite överblick. Studera stämman, se över stråk, mördande legatobågar, observera, markera dynamik och göra en mental markering på kluriga ställen.

Hitta en fräsch inspelning i fråga om interpretation och framförande. Tända mysbelysningen och ha pennan i högsta hugg. Känna in tempi, stil och reflektera lite över (när sextondelarna travar sig på varandra) över begreppet WWJD - what would jesus do? - det är ju trots allt honom det handlar om - eller är jag helt ute och cyklar nu? (borde bara vara att få fart på stråken, ha koll på strängväxlingen, vilka fingrar som ska vara var, när och sen hoppas på det bästa va?).

Det som återstår är att realisera högen med noter till något toner, upp- och nedstråk, fjärde-finger eller 1-2 och musik på det hela taget.

Jag hittade en sån väldans fin wiki-sida med över 77 000 uppladdade partitur och utgåvor.

Se själva, här, vad underbart! Partituret, kören, de separata orkesterstämmorna - här i inte mindre än 3 olika utgåvor.

Inte för att tror att vi på en helgs repetitioner kommer gå ner på djupet och frågan hurvida de där tonerna vid F verkligen ska vara bundna eller inte är vad som kommer spela roll - sedan att det inte verkar finnas något som styrker att de borde vara det är dessvärre en helt annan fråga för nu - det här är mkt bättre än Mozarts utgåva av Händels Messiah där duetter och fri musik hade plattats ut och liksom försökt vara något det inte var - legato eller inte legato är klart en fråga för diskussion men inte på samma nivå som när Händel inte längre får vara Händel.

fullt ös, medvetslös

2010-11-05T20:04:00.004+01:00

allhelgonahelg, vi har risat och finpyntat gravarna med granris och ljung

och inte nog med det - här vankas det storfrämmat

alla syskonen, en övningskörare och ett helt gäng vänner och bekanta

det ska bli paj, saffranspankaka, soppor och lasagne

7 nattgäster

och i helgen ska det stöpas ljus, parafinera ostar

värsta halloballojet

ewe tipsar

2010-11-03T14:06:00.001+01:00

/Ewelina genom Karin

ett kärt återseende

2010-11-02T23:12:00.015+01:00

Dagens höstbild från Oxford:

Oj oj oj, mina lära bloggläsare. Det händer så mycket här i det spännande livet! Idag tänkte jag berätta några historier från Krullets liv den senaste veckan; alla fulla av HÅRT ARBETE och LITE SÖMN (dvs fyra timmar om natten -- ska man studera så ska man!).

Dagens 'romance and reality':
Det var en gång en stor, ståtlig och stark man, som levde för X antal år sen. Han såg ungefär ut så här (välj vilkensom) och var kung i Persien. Eh asså, det är inte riktigt säkert att han fanns på riktigt faktiskt... Men hur som helst, han fanns i en viss fransk abbotts fantasi. Denne klosterman skrev ner påhittade persiska historier, som blev 1740-talets kioskvältare. Rameau (även känd som världens gulligaste kompositör) komponerade ett stycke om den stolte kungen mr. Kouli-Khan. Fransmännen blev som tokiga.

Dagens 'Musique Astuce':
Igår var jag på en konsert, och fick höra några av Rameaus triosonater live, bl a den musikaliska versionen av ovannämda man: 'La Coulicam'! Rameau kan vara krigisk, komisk, exotisk och förförisk (lyssna på cembalostämman i detta stycke... mmmmm). Med andra ord, han är lite som Frankrikes Bach! Jag fick också höra otrolig musik av Telemann. Han skrev dessa kvartetter under en vistelse i Paris, strax efter att hans fru hade rymt med en svensk soldat (inte helt ovanligt på den tiden, verkar det som). Mitt första riktiga möte med en TRAVERSFLÖJT ägde också rum: mysigt instrument spelat av en tjusig dam från Australien.

Dagens 'skämtstunden':
Ett gäng musiker gick till puben (detta börjar bra) efter konserten. På något vis blev undertecknad övertalad att demonstrera sina konstnärliga talanger och rita porträtt UTAN ATT TITTA på teckningen. Ni kan ju bara gissa hur det slutade*. Den vansinniga teckningen av Rameau slutade kvällen som en present i en ovetande väns brevlåda. För att ge er lite känsla av detta, så här är en bild på Telemann:

Dagens 'domestic issues':
Ikväll lärde jag mig inte bara att spela riktigt bitska ornament, utan också att installera en tvättmaskin, och jag bevittnade också en slags "kulturkrock". En man med världens cockney-accent knackar på, och han har en tvättmaskin med sig till behövande** som inte har kunnat tvätta på tre veckor. Tvättmaskinsmannen tittar förbryllat in i ett rum fullt av kompositörsporträtt, inlagd sill och gamla klaviaturinstrument. Han ser en barfota man som spelar klavikord, och nån tjej som läser högt ur en bok om ornament på 1600-talsitalienska. Hans reaktion är mycket engelsk: "Hmm...how eccentric".

Det var allt för nu! KRAMAR OCH PUZZZIZZZZZAJ PÅ EJ!!!!!! /Krullet

* citat, från någon: "Hm... det finns en viss punkt när man bör sluta göra såna där porträtt, även om folk ber om det. Grejen är, dom kommer att ångra det sen, eftersom allt ser ju ut som skit."

** "jag har i alla fall lärt mig en sak av detta: jag harmer än tillräckligt med kläder..."

tre på rad

2010-11-02T17:50:00.003+01:00

danska økogrisar

som tisdagar är mest

2010-11-02T17:09:00.005+01:00

jag skickar ett mail om tända ljus, en kopp kaffe, lite övning och frågan om huruvida College Halls var något för mig - jag menar alla kontrabasgrabsen började knarka när de bodde där på bottenvåningen i samma korridor, folk snor ens mat och typ bajsar i köket - men kan det inte vara en del av charmen?

jag råkade bädda ner mig själv, stoppa huvudet under filten och somna för en stund sen kl 12

barnmorskor får inte skriva ut preventivmedel för att man ska må bättre och kaffe smakar bäst med mjölk

jag läser en dålig bok om forntidsgudar och har dubbelbokat mig helgen den 13-14 november

jag läser alldeles för många fotobloggar - mitt skrivbord är överbelamrat med nedtjyvade bilder (så jag nästan kan starta en egen fotoblogg, den skulle bestå av människor, kläder blandat med djur, drömmar, kroppsdelar och inspiration - vore kanske något?

2010-11-01T03:30:00.007+01:00

jag är kall om näsan, vaken och skrattar seriöst åt Katherine Heigl i filmer som Knocked up* och 27 dresses

*seriöst kul film

(etiketten senromantik är humor i kvadrat här - bara så ni inte missar det)

"hade jfk möjligen peruk?"

2010-10-28T01:08:00.006+02:00

Det är frågan man ställer sig när ser den här bilden - den perfekta hårlinjen

Googlar Kennedy + wig / did JFK use a wig

dels får man upp värsta Jackielockarna, maskeradjägarna på jakt efter det perfekta Kennedyhåret samt dessa två citat:

"Nixon did not wear make-up during the initial debate, unlike Kennedy ..."
- samt
"Did JFK really win because he looked better on television?"

Här ser vi i alla fall en viss variation i hårfästet - anar en viss överkamning.

På πs inrådan tar vi oss även en titt på gamle Clintons hårfäste - tal om presidenter då ...

- är det är något man avlar på, något som bör ligga i presidentgenerna?

Best wishes!

KAFFE med BACH!!!!!!!!!!!

2010-10-26T00:20:00.008+02:00

Det är något speciellt med kaffe, det visste redan Johann Sebastian Bach -- en bekant berättade om sin vana att starta varje morgon med en av Bachs koraler och en stor kopp varmt kaffe, för att känna hur livet sipprar in i händerna och huvudet*. Själv är jag något av en samlare: jag har många kaffesouvenirer i mitt rum: en cafetière, ett urval av finska kaffekoppar, en guldfärgad Gustav Klimt-mugg och numera tunt, vitt kaffeporslin från SCR.

Ni vet, det finns så många människor som kategoriserar J.S. Bach antingen som en djupt religiös, metafysisk nummermystiker, eller som vilken annan praktisk barockkompositör som helst som producerade stycke efter stycke utan eftertanke ("Telemann + 21 barn"). Vad jag verkligen aldrig har förstått är alla de som säger att Bach inte hade någon humor. De vet inte vad de talar om...... mina damer och herrar, får jag presentera, en man med ett universiellt budskap:

J.S. Bach: "Kaffe-kantaten", BWV 211!

Narrator (recitative)
Be quiet, stop chattering,
and pay attention to what's taking place:
here comes Herr Schlendrian
with his daughter Lieschen;
he's growling like a honey bear.
Hear for yourselves, what she has done to him!

Schlendrian (aria)
Don't one's children cause one
endless trials and tribulations!
What I say each day
to my daughter Lieschen
falls on stony ground.

(Recitative)
Schlendrian
You wicked child, you disobedient girl,
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Father, don't be so severe!
If I can't drink
my bowl of coffee** three times daily,
then in my torment I will shrivel up
like a piece of roast goat.

Lieschen (aria)
Mm! how sweet the coffee tastes,
more delicious than a thousand kisses,
mellower than muscatel wine.
Coffee, coffee I must have,
and if someone wishes to give me a treat,
ah, then pour me out some coffee!

(Recitative)
Schlendrian If you don't give up drinking coffee
then you shan't go to any wedding feast,
nor go out walking.
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Oh well!
Just leave me my coffee!
Schlendrian
Now I've got the little minx!
I won't get you a whalebone skirt
in the latest fashion.
Lieschen
I can easily live with that.
Schlendrian
You're not to stand at the window
and watch people pass by!
Lieschen
That as well, only I beg of you,
leave me my coffee!
Schlendrian
Furthermore, you shan't be getting
any silver or gold ribbon
for your bonnet from me!
Lieschen
Yes, yes! only leave me to my pleasure!
Schlendrian
You disobedient Lieschen you,
so you go along with it all!

Schlendrian (aria)
Hard-hearted girls
are not so easily won over.
Yet if one finds their weak spot,
ah! then one comes away successful***.

(Recitative)
Schlendrian
Now take heed what your father says!
Lieschen
In everything but the coffee.
Schlendrian
Well then, you'll have to resign yourself
to never taking a husband.
Lieschen
Oh yes! Father, a husband!
Schlendrian
I swear it won't happen.
Lieschen
Until I can forgo coffee?
From now on, coffee, remain forever untouched!
Father, listen, I won't drink any!
Schlendrian
Then you shall have a husband at last!

Lieschen (aria)
Today evendear father, see to it!
Oh, a husband!
Really, that suits me splendidly!
If it could only happen soon
that at last, before I go to bed,
instead of coffee
I were to get a proper lover!

Narrator (recitative)
Old Schlendrian goes off
to see if he can find a husband forthwith
for his daughter Lieschen;
but Leischen secretly lets it be known:
'no suitor is to come to my house
unless he promises me,
and it is also written into the marriage contract,
that I will be permitted
to make myself coffee whenever I want!'.

Trio
A cat won't stop from catching mice,
and maidens remain faithful to their coffee.
The mother holds her coffee dear,
the grandmother drank it also,
who can thus rebuke the daughters!

* Även kända som de viktigaste delarna av kroppen.

** märk väl ordvalet: a bowl of coffee! Det har framkommit kritik mot mitt sätt att bjuda gäster i Oxford på vin ur skålar, men detta är egentligen en gammal lutheransk sedvänja.

*** t ex kaffe, choklad eller klavikordspel.

En kaffedoftande PUSS,

Krullet

PS. Varning för inspelningen av den här kaffekantaten. Som vanligt är det MYCKET SVÅRT att realisera Bachs otroliga ideal i praktiken...

continuation: "State of Love and Trust"

2010-10-25T23:28:00.000+02:00

"I am trying to understand you.
You have been trying to screw me into submission.
I was not.
You've been trying to screw me into submission, and I let you. I let you, because the sex was so good and you're ego was so hurt.

I am trying to understand you. I am trying to understand you, and know you.
I am trying to love you - but I don't know how.
I don't know how because you don't give me anything.

So the wentburn was you branding me? Like a cattle?

I'M TRYING! I don't know you. I don't know you because you don't give me anything.

I give you everything!

...

I'm trying to love you. Why won't you let me?

Burke.
Burke was
He took something from me.
He took little pieces of me over time. So small I didn't notice.
He wanted me to be - something I wasn't.
And I made myself into what he wanted.
One day I was me, Christina Yang - and suddenly I was lying for him; jeopardizing my career; agreeing to be married, wearing a ring and being a bride untill I was standing there in a weddingdress, with no eyebrows and I wasn't Christina Yang anymore. Even then I would have married him. I would have.
I lost myself for a long time. Now, that I'm finally me again. I can't.
I love you. I love you more than I loved Burke - and that scares the crap out of me, because when you asked me to ignore Teddy's page - you took a piece of me and I let you.
That, will never happen again."

pig or cow

2010-10-25T23:27:00.004+02:00

Tillbaka till Grey's Anatomy (se avsnittet här)

"... as Jeff says my feelings doesn't always fit the situation. If my food is over cooked in a restaurant, I get enraged; I want to kill the waiter. But I don't. I politely ask him to take the meal back and bring it the way I asked for it. I spend my days making myself smaller, more acceptable - that's OK. Because at night, on stage, I get to experience the world the way I feel it. Indescriable rage, unbarable sadness, huge passion. At night on stage, I get to kill the waiter and dance on his crage. And if I can't do that, if all I have left is a life of making myself smaller - then I don't want to live."

Christina Yang står inför ett val - hon måste välja.

Cardiogodess eller kärlek. - Meredith försöker hantera situationen genom att jämföra med om någon har en ful bäbis - båda parter vet, men det är inget man säger uttalat. Yang kan inte förklara för Owen att hon till och med väljer bort honom för att Teddy ska stanna (cardiogudinnan ska få hennes kärlek) - det är något man bara inte säger.

Surgery or love? Surgery or love?

Izzy kommer tillbaka och säger ett, kanske, sanningens ord: "Surgery is just a job. It's not the thing you come home to, it's the thing you come home from." Eller hur är det egentligen? Vad spelar vilken roll? I stundens hetta. I would rather die than not get to experience the world the way I feel it?

Personerna bakom Grey's kommentar på avsnittet (för övrigt en av min systers favoritbloggar)

Edit:

"In surgery, the healing process begins with a cut, an incision, the tearing of flesh."

Owen kysser Yang och säger - "You think that surgery is gonna make you feel, you think a successfull career is gonna make you happy, you think you know things and nothing else matters, no one else matters; people do matter, I matter - we matter. You don't get to toss me aside, I won't let you."

- "We have to damage the healthy flesh to expose the unhealthy. It feels cruel and against common sense."

Och Meredith, av alla människor, säger till Izzy: "You don't just walk away from people, you don't just throw people away - Please don't go, this is your home

Men det är inte så.

"(against common sense) but it works - you risk exposure for the sake of healing. and when it's over - when the incision is made. you wait. you wait and you hope that your patient will heal, that you havn't just made your patient worse."

! the mark of excitement !!!!!

2010-10-23T11:17:00.003+02:00

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

2010-10-23T00:17:00.001+02:00

minusgrader här

plus tolv i London

what to choose?

bilprovningen

2010-10-22T15:57:00.005+02:00

Man får kaffe hos Bilprovningen. Sen får man om man är snäll åka med på en provtur i sin egen bil. Om man är nyfiken se hur pass mycket rost det inte är i underredet och veta att höger blinker blind. Man kan råka på en gammal klasskamrat och man kan få se exakt hur mycket för mycket koldioxid ens bil sprutar ut. Sehr spannent!

Nu ska jag ta med Gilda ut på en promenad, packa hennes matsäck för helgen - en weekend på lantgård i Karbenning hos sin syster.

Mamma och pappa är i Stockholm och hjälper mormor flytta och jag har min första spelning - Händels Messiah med Bergslagens kammarsymfoniker i Västanfors och Nora i helgen. Kom kom kom.

Får man säga Hallelluiah?

2010-10-21T22:26:00.003+02:00

Nästan två säsonger Grey's Anatomy senare har Torres kommit ut - Yang har inte gift sig med Dr. Burke, Meredith har fått en lillasyster och Mark Sloan har haft ihop det med little Grey.

Cardioguden med asperger, hon som hoppar in efter dr Burke mellan dr Erica Hahn och Teddy, lär oss att bästa sättet att hantera en panikattack är all over body beröring - Owen har kommit med i bilden, är krigsskadad och jag älskar (!) Derek Shepards mamma.

Jag har ordnat och styrt - träffat snarkdoktorn, ordnat mig en plats i Händels Messiah i helgen (Elisabeth har än en gång hotat att komma och klå upp mig om jag inte hade tagit chansen - musik upplevs bäst inifrån och ut och det är bara råkoolt att vara kontrabasist i Händels Messiah), skickat ett brev till London, övat, pratat med vårdcentralen om en plats i aktiv sjukskrivning-gruppen, kirrat en tid för gratis synundersökning, fått läget under kontroll:

- En depression till följd av ett trauma - eller som min psykoterapeut sa, "ett inre krig till följd av ett trauma" (inte tvärtom). Men det är inte heller värre.

Dessutom har jag testat min flytförmåga - 1000 m över ytan gick alldeles utmärkt.

Utöver det har jag som sagt råkat få i mig 2 säsonger Grey's ... hmmm

ska fundera på den.

en fantastisk överraskning!

2010-10-20T15:14:00.007+02:00

Krullet vaknar tidigt, tidigt på morgonen och ser solen gå upp över Versailles. Den går ut och kollar sin brevlåda. Där ligger en lapp: "Hämta ett stort paket i receptionen". Jag gör så. En vaktmästare kommer ut med denna supertunga sak:

"Till krullet"* står det på en liten lapp. Nämen! En pianopall var precis vad jag behövde -- hittills har jag behövt konstruera min egna med hjälp av två stolar och två kuddar, med ett trångt och obekvämt resultat. Jag anar en stor rymd av frihet öppna sig ovanför mig.

Jag är så tacksam över hur bra jag har det helt plötsligt: det är minsann på tiden att det jävla livet börjar ge mig vad jag förtjänar. Jag som har lidit så mycket!

* Eller, så står det kanske inte. "Krullet" liksom, det är det bara för er alldeles speciella läsare som jag är Krullet. Originalorden försvann i översättningens djungler.

jag är ett klavikord

2010-10-19T23:44:00.007+02:00

Klavikordet. Del 3.

Så, här kommer senaste nytt om klavikordet. Vi är vänner igen, som sagt. Det råder till och med fenomenal harmoni -- välstämt* och fint. Det enda som är lite "ehh... right" just nu är att klavikordet står här i rummet täckt av underkläder. Fräsch, liksom.

Jag ska snart få lära mig hur man spelar på det här instrumentet, på riktigt. Ni kanske minns ett gammalt inlägg jag skrev, en nybörjarens guide till klavikordspel (väldigt stört, om jag får säga det själv). Idag kan jag bara säga en sak: jag hade ingen aning om nånting på den tiden.

Nuförtiden vet jag mycket bättre. T ex så vet jag att klavikord fungerar precis lika bra som cembali att hänga tvätt på, men mycket sämre när det gäller drillar. Och att det är en jävligt weird idé att skicka ett klavikord från Tyskland till Sverige -- det var för den delen inte ens Sverige C P E Bach skickade sitt instrument till! Det var typ Riga, eller nåt. Ful historieförfalskning där, ajabaja.

Jag vidgar mina vyer. Trestämmiga fugor. Klavikord. VIBRATO. Vad kommer jag inte att veta imorgon, som jag inte vet idag? Spännande. Ahh, nu måste jag gåååå -- klavikordet ropar på mig :(

kjam//////kjullizz

PS. Det här med etiketter på inlägg är KUL. Titta bara: "klavikord, underkläder, inget kontorsjobb direkt". HAHAHAHA!

* Valotti-stämning, för att vara exakt.
* dvs. när man spelar legato C till C# kan man ju inte lyfta fingret från C-tangenten förrän man har börjat trycka ner C#. SÅKLART!

jag är leonardo da vinci!

2010-10-19T20:27:00.011+02:00

Kroppens anatomi!

Muskler - organ - benstruktur.

Jag lodar runt på internet i jakt på vackra bilder av anatomi, fysik, figur och uppbyggnad. Bombar π med bilder och tankar om att trycka tröjor med revben - hjärtklumpar och lungor

Måla tavlor, andas leva och beundra kroppens vackra underligheter.

Tittar jag för mycket på sjukhussåporna? Har jag känslorna utanpå kroppen nu igen?

(Jag har bara fått ner femte säsongen, revival, av Grey's anatomy textad, på fuckin' franska.)

Denna veckas mission: inte se två säsonger av Grey's. ... Varav parantesen ovan därför är en bra sak. Sa vi något om andra serier? Nya bekantskaper? Senaste avsnittet av gamla favoriter? ??

Har varit lite under vädret. Levt i ovisshetens land - nu är det konstaterat, inte av mig utan av medicinsk expertis att jag huserar ett inre krig, punkt, typ. Nej, men dels det. Till följd av ett påstått trauma och min konstnärliga själ i ett litet existensiellt kaos. Kaos och krig alltså. Tills vidare skriver vi under på planen med fokus framåt.

Leka traumabearbetning, åka till London med min konstnärssjäl och leva, dricka öl och andas.

Bilder: 1 Handprint of Amelia Earhart's hand the first woman to fly solo across the Atlantic Ocean and a women of power, 2 Anatomy of Love by Anna Bond, 3 The anatomy of the 4 and 6 Studies by Leonardo da Vinci from his emperic studies of the human body from here. 5 Illustration from Shutterstock.com

üben macht frei - "höher, breiter, klarer"

2010-10-16T20:38:00.004+02:00

Jag åker/kommer inte hem över helgen.

Jag är hemma. Idag som imorgon.

Jag kan inte ruta in min dag, på helgerna sover jag tills jag vaknar - på vardagarna stiger jag upp om jag måste.

Jag vill inte äta matigare mat än marmeladsmörgåsar och fil och flingor, det passar inte.

Jag vet inte om jag äter tillräckligt med proteiner och gud vet vad.

Jag gör som jag brukar och har tänkt halva dagen på att öva men inte övat.

Jag har ont i magen. Igår hade jag ont i huvudet.

Jag känner mig varm, trött och matt alla dagar i veckan.

Jag är inte så sugen på att prata med folk, lite sugen kanske.

Men nu ska jag öva, inte äta mycket mat och ost - öva.

som på räls?

2010-10-15T22:25:00.004+02:00

Jag åker från Stockholm.

Tänker åka från, rättare sagt. Det är torsdag och jag väntar ett tåg till för att tajma det med mamma. Vi köper biljett över Uppsala.

Man har ett val. Antingen raka vägen till Avesta/Krylbo med dalatåget eller med byte i Västerås till Ängelsberg eller Fagersta. Vi skippar bytet - tänker att det är rusning på pendeln till Västerås, eller ett fullknökat Göteborgståg ...

Köper biljett, hinner dricker en kopp te innan tåget går, tittar tavlan för avgående tåg och tappar hakan. Tåget som skulle gå tjugo i sex beräknas avgå 1900. (Samtidigt som tåget som skulle komma in från Falun/Borlänge redan vid 1616 inte ska komma in förrän 1914 ... det är vårt tåg som skulle haft god tid på sig att vända) Några reservtåg håller sig inte SJ med, man jobbar helt enkelt inte så.

Sen då?

För de som inte vet eller har anat, så är det här med att åka tåg något, eh, speciellt i vår familj. Vi åker helt enkelt tåg. Från Istanbul, till Köln*, kors och tvärs. Min pappa jobbar med tåg, åker runt och pratar tåg, ringer sina vänner som har koll på tidtabeller, brinnande ställverk** och gud vet vad.

Det spårar ur ett tåg i Trondheim. Det är något med hjulen. Det är sprickor i hjulen och det är inte bra. Alla lokvagnar behöver kollas över. 145 st. 4 hjulpar var. 1160 hjul. Man vet inte vilka hjul som sitter på vilka vagnar, man har inte dokumentation, ingen koll, man jobbar helt enkelt inte så.

Det är då det kommer in att min pappa jobbar med tåg. Han jobbar åt Tåg i Bergslagen och han ringer sin polare T. Kunde man inte göra något åt det här? Alla dalatågen är tagna ur trafik tills åtminstone mitten på nästa vecka. Det är många tåg och många resenärer. Jo, så nu rullar Tåg i Bergslagens Reginatåg in på Stockholms central. Kunde de gjort en bättre kupp?

*/** Observera att, att åka till Köln med tåg och brinnande ställverk är ingen bra kombination.

om en fredag i Norberg

2010-10-15T22:09:00.003+02:00

En fredag i Norberg. Vad gör man?

Idag är ingen vanlig dag, 15 oktober 2010 biblioteket i Norbergs 145 årsdag.

Det hör inte till det vanliga med ett sånt gammalt folkbibliotek - men det är väl heller ingen som påstått att norbergaren är vanlig?

Heller är det nog få bibliotek som flyttat så många gånger.

Från översta våningen på kommunhuset, till mellanvåningen, till bottenvåningen på kommunhuset och så nu, till gamla Folkets hus med tillgång till biosalong och granne med vuxenutbildning och försäkringskassan.

Ett bibliotek väger ca 26 ton fick man veta. Ca 45 000 böcker.

Den moderna tekniken med e-böcker minimerar vikten 1000 gånger.

Och nog för att böcker på datorskärm är så lagom roligt - men sitter man i främmande land och dör av allt olikt, utrikiska seder och språk så är e-böckerna en räddning! Tillgången på så kallad pinsam litteratur av olika sorter är lite övervägande från gammal hederlig sådan - chick lit, självhjälp, deckare med mera. Men man kommer tids nog till det att man tar vad som helst - bara det är på ett hederligt språk! (Behöver jag nämna att Norberg var bland de första att hoppa på e-böcker till utlåning med samma utbud som Stockholms stadsbibliotek före många många andra).

2010-10-15T11:24:00.004+02:00

Här sover jag så fridfullt - och under tiden så ploppar det upp värsta inläggen om klavikord, engelsmän och gud vet vad - persiska mattor.

Eller fridfullt. Jag drömde om krig.

Jag drömde att vi var tvungna att gömma oss, smyga och att ingen var på vår sida. Det var något med en skog, väldigt intensivt och förfärligt farligt med öppna platser.

- Inte undra på att jag har ont i huvudet nu.

Idag ska jag skaffa en kalender - (ta reda på när det där som jag inte vet när det var nu igen ska vara) - tydligen laga en kantarell, spenat och valnötspaj, - öva! och maila London!

När jag vaknade undrade vad jag skulle göra, sen kom jag på att jag kunde läsa en bok. Fantastiska tanke. Inte behöva oroa sig, jag kan ju läsa en bok. (Något jag alltså inte pallat göra på gud vet hur länge!)

Elisabeth ringde, hon hade dubbelbokat sig till juldagen. Därför undrade hon när jag kanske behövde min nästa pepplektion, vi kunde ju spela Wagenseilkvartetterna! Den 15e kanske? Ni hör ju att jag behöver en kalender.

klavikordet. del 2.

2010-10-15T10:45:00.006+02:00

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

Her Majesty!

2010-10-14T23:09:00.002+02:00

Åh, ni får säga vad sjutton ni vill. För det här är fantastiskt!

Gamla minnen och bara så jäkla bra!

Högstadiet igen och igen och igen!

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

2010-10-14T23:08:00.011+02:00

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).

Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

inga undanflykter

2010-10-14T22:37:00.004+02:00

Jag bestämmer mig

slutar vänta

på att tiden ska bli rätt, allting ska klaffa och hela härligheten

ni vet hur.

Jag gör, ber om, hjälp, presenterar en plan

och gör.

Jag åker till Sthlm,

träffar världens underbaraste kvinna

min orgellärare från gymnasiet, bara helt underbar.

Jag steg upp innan jag var vaken, åt frukost, skötte mig enligt protokoll, satte på mig rena strumpor, packade in mig och kontrabasen i bilen som skulle till Stockholm med 10 säckar ved (fråga inte ...) Äter lunch, åker tunnelbana och ringer på hos Elisabeth på Vallhallavägen.

Vi pratar, åker hissen upp till andra våningen - sen kör vi.

Packar upp den nya franska kontrabasen, som jag inte har spelat på (alls) sen i februari, mars. Det har bara inte gått och jag övar inte mot min vilja.

Det känns så självklart. Jag är redo. Var börjar vi?

Öppna strängar.

Sen?

Skalor, intonation, koordination, stråkkontroll - en avslappnad stråke

hoppar inte - tempo, vibrato

Sen?

Ja, alltså. Det är det här med London. Jag vill tillbaka. Kommer jag inte iväg nu så, sitta hemma ett helt år blir inte bra. Inte ok.

Vad jag har?

Ja, alltså. Bläddrar bland noterna. Jag har den här. Pichel-konserten i C. Lite som Haydn C ... Den skulle fungera perfekt till audition. Vi påbörjade den lite i våras.

Hepp - så sitter vi där, spelar igenom Pichel-konserten - med pianoackompanjemang - pang på. Och det går. Det går så förjäkla underbart bra.

Ska inte det gå det?

Det är ett moment.

utsikt från en lövhög

2010-10-13T14:19:00.003+02:00

hej?

2010-10-12T21:52:00.003+02:00

bloggen låg lite nere för eftertanke

jag tänkte ge upp lite sådär ett tag

inte själva bloggandet, men i allmänhet

men sen kom jag på bättre tankar

och jag har en plan, inga undanflykter

men jag säger då en sak

jag är trött, så oändligt trött på att vänta

jag vill ha svar, nu!

inte fler frågor, inte mer vänta en vecka till

inte fler vi får se

så nu.

nu nu

tills dess

!jeh

hmm

2010-10-12T21:48:00.004+02:00

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

mhm

2010-10-12T21:03:00.002+02:00

Jag var i Landskrona!
Förra veckan.
Jag var inte där så länge, men vi var en sväng nere vid havet
och det var ruggigt fint, mest ruggigt.
Fast fint också!

π och han gillar pop. Mkt fin grabb.
Vi gick och klappade getter och matade dem med fryst surdegsbröd
- och de var mycket glada.
Nere Malmö brukade jag alltid stanna och tittade på minikängururna de har i Folkets Park
(det var jag och barnen, "mamma mamma, titta!")
En gång var det en sköldpadda och en kanin innanför stängslet, kängururna verkade inte helt nöjda med det.

Gillar iaf honom skarpt.

2010-10-12T20:49:00.003+02:00

Jag såg en sån himla tokig sak på tv idag:

"stayhard.se
fashion online

snabba leveranser"

Vad sjutton låter inte det som??

personal message: missing person report

2010-10-10T16:08:00.003+02:00

Krullet!

Bloggen, jag;
vi saknar dig!

Var håller du hus, vad håller du på med?

Om du inte passar dig kommer jag att bomba dig med svampbilder
- you better watch out ...

Dessutom nojar jag.
Jag vågar inte börja öva - var är du?

Jag menar, jag vet att du är tillbaka i Oxford och att du har fått ett nytt rum - har du fått en cembalo installerad?
Men var är du?

Eleanor Rigby - "All the lonley people; where do they all come from?"

2010-10-10T13:25:00.003+02:00

höstens marmeladförbrukning säkrad

2010-10-09T18:39:00.006+02:00

Lördag och vi skalar och skivar äpplen för fullt.

Här ska kokas äppelmarmelad av bästa sort!

2,5 kg äpplen plockas, skalas, kärnas ur och hackas.

Kokas med 4 dl vatten i 15 minuter under lock och röres om. 800 g syltsocker och 2-3 tsk kanel - 5 minuter till och sen hällas upp i rena burkar!

Höstens marmeladförbrukning är säkrad.

Recept från kokaihop.se

2010-10-08T22:19:00.005+02:00

Jag kom att tänka på de gamla Färdlektyrböckerna* när jag skulle packa just färdlektyr. Jag hade pratat med en Håkan-vän och sagt läste du någon gång den, Håkans novell(här publicerad i sin helhet på Sydsvenskan).

Det här var 2003, då när jag sa, "Håkan Hellström såklart." och några undrade vem, i smyg, och sen sa lika dant själva när någon frågade. - Ja, alltså SO-Håkan utan Håkan, med stort H.

"vissa tror på gud andra tror på Håkan"

I vilket fall som helst, så var jag frälst!

Jag och Frank Sinatra (utdrag)
...
Arg klockan tre
Häromdagen träffade jag en pojke som jag inte träffat på länge.
Vi sa inte så mycket. Har aldrig varit kompisar, och jag var inte särskilt glad åt att se honom. Jag gillade honom inte, hade aldrig gjort det heller för den delen. Han var hånfull och log fånigt och irriterande hela tiden. Försökte sätta sig över mig. För mig spelar DET ingen roll, men med det där leendet var det värre. Han stank ur munnen. Jag fick lust att kasta mig fram och slå honom på käften, men gjorde inte det. Han skulle väl ha krossat mig under foten, precis som han gjorde när vi var små. Precis som flickan i blommig klänning. Krossat mig under foten. Smack. Och det där groteska leendet.
Irriterande, hånfullt.
Han hade en flickvän och redan en stor bil och allt gick bra för honom.
Utmärkt förresten.
Bilen stod brevid. Alldeles blänkande, en sån där gammal tvåfärgad, med en massa krom. Verkligen vacker, som de där plasthuvarna, stor och bullig. Enorm. Som läderlappens bil, som en gangsterbil.
Själv har jag bara en rostig jättetrehjuling med ett Harley Davidson klistermärke på, ingen flickvän och allt går åt helvete vilken timme som helst. Jag SKULLE ha slått honom på käften.

Jag satt på en bänk vid Hedens parkeringsplats och läste skvallerspalterna i föregående dags Expressen och jag tittade på bilen. Den vackraste jag sett. Klockan var omkring tre, de andra hade gymnastiklektion och jag befann mig i mitt vanliga tillstånd. Jag menar, ni vet, ingenting funkar: flickor, kompisar, värdet, pengar, bristen på pengar, de rykande fabrikerna.
Så kom han där med flickvännen. Jag kände igen honom direkt på det där flinet.
- Nämen är det inte lilla Håken ponken!, sa han (hånfullt) när han fick syn på mig.
- Kalla mig inte Håkan, sa jag.
Vet du inte vem jag är? Jag är mycket mäktig, jag är Frank.
- Vem då, Frank?
- Frank Sinatra!
- Okej då, Frank Sinatra, vart är du på väg?
Jag njöt faktiskt lite.
- Till helvetet, svarade jag.
- Du har då inte växt ett skit sen jag klådde upp dig sist. Va en man, din barnrumpa.
- Nej, jag tycker det verkar väldigt tråkigt. Förresten är jag mer intresserad av tjejer.
- Jag tycker verkligen att du är en skitstövel, Håkan.
- Jag med. Stick nu, du besvärar mig.
Han och flickvännen, som också flinade sådär, klev in i läderlappsbilen och åkte iväg.
Och jag tog min rostiga jättetrehjuling till helvetet.

*Färdlektyr, en bok som delades ut till alla gymnasieelever av länstrafikbolagen.

Noveller av kända författare och profiler samt ett urval av dikter av studernade.

ett hundliv

2010-10-08T21:40:00.004+02:00

I morse och av någon anledning, dagen innan idag så har jag stigit upp kristligt tidigt. Eller om jag verkligen steg upp igår, därom tvista det lärde, det är en tolkningsfråga. Men idag i alla fall, så var jag uppe med ottan - redan innan mamma hade gått till jobbet.

Det kan man ju tycka är bra. Men hunden tyckte faktiskt inte alls det var bra.

Hon har tagit som vana att gå in till mig när hon fått sin mat på vardagmorgnarna - mamma ska ändå gå till jobbet och det blir inte roligare än mamma kommer ner, de går ut och hon får sin mat. Varför inte ta lite extra sovmorgon i lilla vargens lya? Mamma har sagt åt henne att hon ska vakta på mig.

- I morse, i alla fall, så skulle jag då till tandläkaren. Det här med att sakta men säkert slipa ner sina tänder/ha spända käkar ständigt och jämt känns inte så attraktivt (om man inte är lagd åt det hållet vill säga ...). Hon, hunden, tittar bekymrat på mig när jag sätter mig upp i sängen.

Ska det verkligen vara såhär? Du ska ju inte vara vaken redan, definitivt inte stiga upp.

Hon förlåter mig inte riktigt förrän jag frågar om hon ska följa med och åka bil.

Ni skulle sett glädjeskutten när hon studsar ut genom dörren, snabbt pilar över gården och ställer sig och tjuter lite av entusiasm framför garagedörren.

Mhm!

2010-10-06T23:43:00.004+02:00

entfernen

Karin Var det den här länken jag skulle posta dig? Hmmm.

Lady Gaga Official Youtube Channel

www.youtube.com

Till vem? Tror det var entfernenknappen jag skulle trycka på ...

2010-10-06T21:59:00.001+02:00

Sällan har det känts så skönt att komma hem.

Imorgon ska jag ordna med lite saker och kanske baka bullar.

Jag tror inte jag ska åka så mkt tåg på ett tag.

frohe Reise!

2010-09-30T20:49:00.004+02:00

trodde jag, trodde jag, trodde jag

trodde jag att vi hade en hela vägen biljett

trodde jag att vi skulle få kaffe och mazarin i Karbenning

trodde jag att trafikledningen hade koll på spåret

trodde jag att vi skulle stå en timme i Dagarn 5 min utanför Skinnskatteberg

trodde jag att all vår marginal skulle ätas upp av att en 40 min sträcka på hemmaplan skulle ta 2 timmar

trodde jag att den där grejen skulle börja brinna när vi precis börjat få upp hoppet

trodde jag att vi skulle leka follow that train med taxi mellan Örebro och Mjölby

trodde jag att vi skulle missa tåget till Köpenhamn med 10 minuter

trodde jag att tåget 2 timmar senare skulle vara 18 minuter försenat? (sic!)

trodde jag att jag skulle äta lunch på papperstallrikar i en väntsal på Mjölby station

trodde jag att jag få sova i ett hotellrum i Köpenhamn

trodde jag att jag skulle få wienerbröd till frukost?

det trodde jag inte, men nu är det så

2010-09-30T07:57:00.004+02:00

Vaken, innan septemberdimman riktigt har lättat från marken.

Nyduschad, packad och klar - om det nu faktiskt är ren man behöver vara för första etappen av det här äventyret. Avfärd är ställd om 40 minuter, frukost och byxor ska i och på. Sen är det ett dygn på resande fot som gäller. Stopp i Örebro och Köpenhamn för inventering sedan frukost i ett morgonrodnande Köln som är resans mål!

Allra störstaste storebror fyller 30 år i år och han har bara den här sortens familj - som kommer farandes med tåg - för att det är ett äventyr!

spöket bloggar

2010-09-29T22:20:00.000+02:00

width="560" height="340">

rockenroll, blåa ögon - igen

2010-09-29T19:24:00.006+02:00

Har jag kommit så långt som att berätta att jag har en nytaglad stråke

ett vackert nyinskeppat hartsch from right across the sea - Houston, Texas.

Världens vackraste lilla fransos står och hänger mot väggen uppe på övervåningen?

Om jag bara kunde fokusera på passionen, längtan och viljan av stål skulle det här vara världens lyckligaste dag och all ångest glömmas bort så fort stråken möter strängen, fingrarna mot halsen, vibrationerna - motståndet som är till för att trollas bort och utnyttjas.

Bara låta tonerna flöda.

- Om det inte vore för att varje gång jag tänker tanken på att gå upp, bara ta fram kontrabasen och krama om den så mörknar det till, tänk om - vilket stort steg det är. Så många hinder som lagt sig i vägen mellan mig och passionen.

Jag borde också packa.

Har last minute lagt i och hängt en maskin tvätt i eftermiddags. Plockat fram allt möjligt rässje som kan vara bra att ha för en tågresa och weekend i Köln - filt? ficklampa? skinnhandskar?

Nagellack?

Kofta?

3 ombyten?

4 par byxor?

6 igelkottar? 4 huliganer? 1 hårdesigner? 5 kastanjer och 2 föräldrar.

1 par springskor, någons varma tröja, tandkräm, snus och barndomsminne.

Tågbiljett, pass, telefonladdare, skohorn, mönsterpassare, näsdukar.

Idiominsalva, en trasmatta, 4 tegelstenar, en dålig bok, 7 drömmar och bra väder.

Underkläder, sa jag underkläder? Punkteringskit, garnnystan, sticksåg.

Malariamedicin, skavsårsplåster, hjärnhinneinflamationsvaccin.

Slem, en extra macka, öronproppar, ett extra blixtlås i reserv.

Cykelnyckel, gravsten, en karta över kolonialmakternas framfart 1758.

Halsduk, extra strumpor, två vita t-shirtar, en struken skjorta och

fyra sorters hallonkarameller - sa jag att jag nojat mig till feberkänslor?

slarvig med tandtråde?

2010-09-29T18:24:00.003+02:00

går förbi hos min gamla tandläkare på väg hem efter en promenad

gilda går fram till honom och lägger ett grästrå framför honom när vi stannar och pratar - tandläkaren och jag har alltid pratat om musik, hur hans mamma spelade cello som jag och

när gilda sitter där och tittar sådär bedjande på honom konstaterar han att hon nog inte skött om sina tänder så himla bra - en krona på trean kanske?

... als wäre ich Superman!

2010-09-28T18:42:00.010+02:00

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad, inte hur, jag skriver!

När min polare* Philip avhandlande av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska inte väl stå före det. Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

"Det är väl inte du som skulle vara ("jag vore"!?!!) tacksam utan de som ska vara tacksamma - du tycker det skulle vara trevligt."

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!
– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon faktiskt kunde spela så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

* polare och polare, i det här fallet beskrivning av en person jag inte träffat, men som

jag haft ett visst samröre (olämplig samverkan?) med ändå - internet luckrar upp definitionerna.

Han kommer trots allt från Värmland.

hur karin pratar om böcker:

2010-09-28T16:19:00.002+02:00

det finns en jättebra bok, jag tror du skulle gilla den men jag kommer inte ihåg vad den heter
den är grön

så här går det till:
jag är råkall

jag gjorde youghurtglass!
mixade hallon och björnbär med turkisk youghurt och honung
gott, men burr
blir det glass, säger du då?
jorå, för bären är frysta och yoghurten liksom fryser också
Vilken turkiskt youghurt jag använde?
- om det var den med den där greken på framsidan?
Milkos, det var den vi hade hemma! Turkisk youghurt från Hedemora.

Det är ju kul ändå, att den där gubben verkligen fick flera miljoner, eftersom att han var från Grekland
Det kan vara riktigt känsligt det, riktigt kränkt var han.
Men det är ju en gammal historia
Gammal å gammal säger du. Nån månad kanske?
Några kanske.
Men det om Grekland-Turkiet.

Så kommer jag att tänka på att:

Det finns en jättebra bok, som jag tror du skulle, men jag kommer inte ihåg vad den heter.

Den är grön
Kommer inte riktigt ihåg vad den heter.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189204506 ?
Lite mer Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa kanske?

AAHH, Middlesex heter den
Fick lov att googla det!

"grön bok, turkiet" ?

fick googla fram det ord för ord typ
det grekiska namnet på området i nuvarande Turkiet - det där man har konstiga backgammonregler Izmir/Smyrna
vad det heter när man är tvåkönad - hermafrodit
och för att hitta boken
Smyrna, hermafrodit, bok, tre generationer (för det är en bok om tre generationer, från det att man flydde från Turkiet via Grekland till det att man bosätter sig och växer upp i Middlesex, USA)

mhm!

Läs den i alla fall.

Middlesex!

2010-09-27T10:05:00.000+02:00

Har hunnit skicka 6 sms. Ringa ett samtal. Som om det vore något slags tidsmått.

Nu, dricker förmiddagskaffe med π som är på andra sidan landet.

Lyssnar på ett otippat fynd Tomas Andersson Wij – Evighet

Grannen klipper gräset, hunden snarkar och Bananer i Pyjamas har tydligen varit i Fagersta ...